Intervju med Maria Gustavsdotter

MariaGustavsdotter, Foto MartinKristensson.jpg
Foto: Martin Kristensson

Du skriver ju främst historiska romaner – vad är tjusningen med det?
Dels är jag helt enkelt intresserad av historia och av att själv läsa bra historiska romaner. Jag vill också berätta om människor som annars inte får komma till tals, röster som tystnat eftersom det alltid är segraren som skriver historien.

Och en god historisk roman berättar alltid om det allmänmänskliga. Våra behov och innersta önskningar. Vi på 2000-talet känner på samma sätt som man gjorde för fyrahundra år sedan, men i synnerhet vi kvinnor har nu större möjlighet att förverkliga våra drömmar.

Berätta om hur researcharbete går till!
Jag börjar med att läsa allmänt om tiden jag vill berätta om. Sedan läser jag mer specifikt om platserna jag vill beskriva eller den sortens människor jag vill berätta om. Jag läser också mycket annat, om mode och mat, lagstiftning och i ett fall även romaner som gavs ut på den tiden. Jag läser gamla brev och dagböcker om sådant finns, domböcker. Jag studerar kartor och om möjligt besöker jag de platser jag ska berätta om. Jag tycker om att göra research och lägger ner mycket tid på det.

Jag är noga med min research och försöker att alltid vara historiskt korrekt även då det ställer mina påhittade personer i en sämre dager.
0000053320
Vilken är din favorittidsperiod?
Jag har ingen bestämd tidsperiod som jag föredrar, men har hittills valt tider då stora förändringar sker. Fast så är det väl alltid.

Du är utbildad till tandläkare men arbetar nu på heltid som författare, hur kommer det sig att du tog detta steg? Har du alltid drömt om att bli författare?
Redan som tioåring bestämde jag mig för att bli författare. Sedan blev jag tvungen att välja en utbildning och valde tandläkare av två skäl. Min far var tandläkare och sa att som tandläkare var det lätt kombinera yrket med barn och familj. Det här med tandläkare känns mycket numera avlägset. Jag har arbetat som författare under längre tid än jag arbetade som tandläkare. Dock brukar jag påpeka att jag har kvar min legitimation. Jag slutade av eget val.

Hur får du inspiration till nya böcker?
Jag vill inte kalla det inspiration, hellre talar jag om idéer. Jag bestämmer mig för att skriva om en speciell tid eller epok, som i serien om barnen Morlandeus från Orust. Eller jag bestämmer mig för att skriva om en speciell historisk person, som nu senast om prinsessan Cecilia Vasa. Sedan börjar jag planera. När jag väl skriver kommer flytet, det underbara tillstånd då jag tycker jag är någon annanstans än i mitt arbetsrum. Då skriver jag och orden bara kommer.

Vad kan du bara inte vara utan när du skriver? Välj max 3 saker. Kaffet? Pennan? Datorn? Solen?
Min dator, en vattenflaska och största möjliga tystnad.

Tack Maria!

banner_01_gustavsdotter.png

Intervju med Maria Gustavsdotter

Finns livslång kärlek?

QiqA-xjYx-F0C9JKkA1h4c3Si-LqHWcJ0-IyBUiVAhc,MxNni4zW4uxXxQAZAahBGg70gs1gTMW4eEUnmLwdL1c,o_KVQG0IKvHVVlzZ6W-l7FSjriTyU03cXP4vmpf1rQo,DUvP284Wonc3qwJ4QYDObgTaZUjPUSbROxpo3rdQykw
Foto: Samuel Uneús

10 frågor som sysselsatt mig i skapandet av romanen BLYBRÖLLOP

1. Varför måste kulturella kvinnor alltid vara snälla och toleranta?
2. Var går gränsen mellan kompromiss och självutplåning i långa äktenskap?
3. Hur tillverkar man blysocker?
4. När är det dags att ta verklig (och våldsam) strid för litteraturens och fantasin?
5. Hur ser en bibliotekaries drömhus ut?
6. På vilka sätt påminner kemi om konst?
7. Finns livslång kärlek?
8. Varför finns det så få äldre kvinnliga huvudrollsinnehavare (som inte är offer) i böcker?
9. Hur känns en perfekt mening i kroppen?
10. Kommer jag någonsin att bli klar?

Nu är den här! BLYBRÖLLOP! Nu tillhör den dig som läser och lyssnar. Ta hand om den. Den är byggd av mina sköra drömmar och min starka vilja.

Kram//Sara Paborn

Finns livslång kärlek?

Recension: Flickorna av Emma Cline

flickorna_blogginlagg
En av förra årets mest hyllade titlar var Flickorna av Emma Cline; en bok som inspireras av sekten kring Charles Manson. Boken blev en riktig snackis och det var många här på Storytel som var tvungna att prata av sig.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag vill inte lyssna klart på Flickorna. Vill inte att den ska ta slut. För det här är den typ av bok som man vill bära med sig, länge. En bok att längta till och se fram emot, en bok som tar en ut på den där extra promenaden- bara för att få lyssna lite till.

I Flickorna avhandlas temat om tonårens odödlighet och frigörande, på ett naket och utlämnande sätt. Eftersom jag som läsare vet vartåt det barkar smärtar det extra mycket att ta del av huvudkarraktärens naiva och självsäkra föreställningar om sig själv, sin omvärld och vuxenlivet. Tankar och föreställningar som var och varannan tonåring bär på. Men sällan går det så fel som i den här berättelsen…

carl_profilbeskrivningar
Carl: Jag misstänkte på förhand att jag skulle tycka bra om Flickorna. Den historiska kontexten kombinerat med det soldränkta kaliforniska mörkret passar mig som handen i handsken. Och Emma Clines gestaltningsförmåga och knivskarpa språk gör boken till en fröjd att lyssna på. Flickorna ger en fascinerande insyn i hur lätt det kan gå till att, med skygglapparna på, ryckas med i ett sekteristiskt sammanhang.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Flickorna är en ultrahajpad bok och jag brukar oftast bli besviken efter att ha läst böcker som får så mycket uppmärksamhet.

Men jag gillade den verkligen och sögs in i historien från första kapitlet. Flickorna känns dokumentär och karaktärerna är neutralt skildrade, trots att ingen kan ha undgått att historien är inspirerad av Charles Manson och de mord han fick sina följare att begå. Speciellt huvudberättaren, fjortonåriga Evies naiva rastlösa längtan efter äventyr är svår att glömma.

Flickorna är en krypande, suggestiv roman, känsligt inläst av My Holmsten. En välförtjänt ultrahajpad bok!

louella_profilbeskrivningar
Louella: Jag älskar varje ord av den här boken, av flera anledningar, men inte den kanske mest förväntade: att det är en berättelse som bygger på en sann historia och ett spektakulärt och nationellt trauma som fortfarande skakar människor.
Jag älskar varje ord eftersom varje ord sammanfogats till perfektion. Det är en berättelse om detaljer, både de konkreta, fysiska och ofta banala detaljerna, men också den språkliga detaljomsorg som författaren behärskar till fulländning. (Jag vet, jättehögtravande, men det är sant!) De små, små sinnesretande detaljerna är knappt märkbara var för sig eftersom textflödet är så väl hopflätat.

Andra fördelar är den kompakta stämningen, som får en att pendla mellan skräck och lust och så plötsligt tristess, men alltid med en bultande förväntan om att något oerhört och vackert (eller fult) snart skall hända. Och så Clines feministiska analys, oundviklig förstås, men som gör att det bränner till ordentligt.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag älskar det här. Det är så skickligt skrivet, det får mig att vilja veta mera och jag bara älskar att vistas i boken. Mina favoritböcker är dom som får mig att googla saker, får mig att luska i berättelsen. Den här gör det och jag tycker alla ska läslyssna den!

omdugillarflickorna_01

Recension: Flickorna av Emma Cline

GÄSTBLOGGSINLÄGG AV FELICIA WELANDER

unnamed.png
Foto: Sandra Birgersdotter

”Nej, det blir absolut ingen uppföljare”, svarade jag en läsare efter att förra romanen ”Kanske imorgon” hade kommit ut. Jag ville att berättelsen om Eva och Monikas starka vänskap skulle fortsätta fritt i läsarnas huvud, som miljoner olika versioner av deras fortsatta resa. Jag var redo för nästa berättelse och nya karaktärer och relationer.

Tre månader senare satt jag på bryggan på landet och tittade ut över sjön Voxnan – och plötsligt satt Eva och Monika där bredvid mig igen. Jag försökte vifta bort dem, för jag ville vara ifred, jag hade ju redan planen för nästa bok klar i huvudet och var redo att sätta den på pränt. Jag försökte förklara att vi redan hade umgåtts dag och natt i flera år och att jag hade tänkt gå vidare. Men de var envisa. De satt där hela kvällen medan solen gick ned bakom de blå Hälsinge-bergen och viskade i mitt öra om vad som hände sen – efter det där slutet i förra boken. Slutet, som förvånade till och med mig när jag skrev den. Slutet som i alla fall jag trodde var slutet på deras vänskap. Slutet som.. (Nej, nu ska jag inte förstöra det för er som ännu inte läst eller hört ”Kanske imorgon”.)
0000054482
Men det var helt enkelt bara för mig att gå in i min skrivarlya (se bild nedanför), sätta mig ned och fortsätta på berättelsen om vänskapen som jag hade varit så säker på redan var slut. Och den berättelsen börjar med att Eva åker till Mallorca med sin man Patrik och en bucket list i sin hand, en sådan där lista på saker man vill göra innan man dör. Frågan är om hon är modig nog att genomföra dem…

Så jag hoppas att du vill umgås lite mer med Eva och Monika – och med underbara Alexandra Rapaport som talat in både ”Kanske imorgon” och uppföljaren ”Bara idag” som ljudböcker som finns här på Storytel.

Trevlig läsning och lyssning!
//Felicia Welander

PS. Det verkar dessutom som Monika och Eva inte vill ge sig – en tredje bok om dem finns redan färdigviskad i mitt öra. Men det blir nog den allra sista om dem. Tror jag. Kanske. Eller…?

unnamed
Foto: Felicia Welander
GÄSTBLOGGSINLÄGG AV FELICIA WELANDER

Hanna Landahl – ”Jag var förbannad”

Författarporträtt Hanna Landahl161202.png
Foto: Markus Landahl

Varför skrev du den där boken? Jag får ofta frågan. Den är inte helt enkel att besvara, men jag ska göra ett försök.

Ett kortfattat svar är att jag var förbannad. Frustrerad. Upprörd över det hårdnande samhällsklimatet i migrationsfrågor. Det här var hösten 2014, ett år innan den stora flyktingvågen nådde sin kulmen i Europa.

Det var båtar som förliste i Medelhavet och ingen som gjorde någonting för att förhindra det. Det var Sverigedemokrater som firade stora framgångar i valet, bland annat som största parti i min egen valkrets. Det var romska tiggare utanför var och varannan mataffär som ingen såg. Som ingen brydde sig om.

Och det var en stor skylt i en vanlig villaträdgård. En skylt i min lilla ort som stod vänd mot tågrälsen för att så många som möjligt skulle se. En skylt där det klart och tydligt framgick att flyktingar inte var välkomna, i alla fall inte in my back yard.

Det var också en händelse på gymmet jag då frekvent besökte. Jag låg på en brits med överkroppen hängande rakt ned mot golvet. När jag lyfte mig uppåt upptäckte jag något som fick min hud att knottras av obehag. Mitt hjärta att klappa okontrollerat. Mitt på golvet framför mig hade någon format två tjocka rep till ett stort hakkors. Långt senare, Skylt.pngför bara några månader sedan, läste jag en artikel i lokaltidningen där det framgick att några män hade dömts för hatbrott mot en man från Syrien. Händelsen hade inträffat på samma gym där jag såg hakkorset. Kanske var det samma män som lekt med repen. Kanske var det några andra.

Nicke Nygård, fotbollstränaren i Himmelsta, blir aldrig dömd för hatbrott mot de ensamkommande killarna i boken. I den bästa av världar kanske han skulle ha blivit det. Men Himmelsta är inte den bästa av världar. Himmelsta är bara en vanlig liten ort, någonstans i Sverige.

Att jag skrev Välkommen till Himmelsta, vilken är min allra första roman, handlade också om en brinnande längtan efter att få skriva. En längtan efter att få låta mig uppslukas av min alldeles egna värld. Där reglerna inte var satta på förhand och där jag fick bestämma precis allting själv.

Hanna Landahl
Hemsida: www.hannalandahl.se
Facebook: www.facebook.com/hannalandahlforfattare

Hanna Landahl – ”Jag var förbannad”

Om hundar och kärlek efter 50 med en del förhinder …

hundka%cc%88rlek_romangrupp
Det är många här på Storytel-kontoret som gillar hundar. Så när det kom ut en bok med namnet Hundkärlek så blev flera av oss nyfikna. Det visade sig att det här var en ganska skruvad relationsroman – fortsätt läsa för att se vad vi tyckte!

Emilie_ROMAN_profilbeskrivningar
Emilie: En relationsroman om att riva sina murar, sänka garden och släppa in någon annan i sitt liv igen efter att i år levt med en känsla av svek och ensamhet. Efter ett tag blir det dock lite för mycket fram och tillbaka och känslostormarna känns ibland orimliga då de pendlar mellan storbråk eller långa sexscener. Men kanske är det så livet ofta är – som en riktig berg-och-dalbana? Detta är en roman du helt klart kommer vilja diskutera med någon annan efteråt, så se till att även vännen får tillgång till ett exemplar.

carl_profilbeskrivningar
Carl: Hundkärlek är en småputtrig, lättsam berättelse om kärlek med (vissa) förhinder. Tyvärr föll den mig inte personligen i smaken men gillar man relationsromaner med lyckliga slut är det svårt att bli besviken. Älskar du allt hundrelaterat är den, inte oväntat, något av måstelyssning.

markus_profilbeskrivningar
Markus: Jag gillar hur Hundkärlek verkligen fokuserar på de två huvudpersonerna, och att det hela utspelas på en ganska avgränsad yta. Det känns emellanåt som att Patriks hus är en teaterscen på vilken de två huvudpersonerna står och samtalar.

Det nystas liksom inte grejer utanför själva huvudstoryn och det blir enkelt att fokusera på det väsentliga genom hela boken.

Uppläsaren gör också ett strålande jobb och detta var den bok jag använde för att testa den nya hastighetsfunktionen i Android-appen. Jag kunde spela boken på dubbel hastighet utan att det blev otydligt eller grötigt.

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Kanske är jag inte tillräckligt hundkär för att gå igång på grundstoryn i den här boken, för till en början handlar mycket om hundarna och det känns lite segt. När relationen mellan hundägarna utvecklas så blir det dessutom, ganska plötsligt och oväntat, en del sex. I så pass långa scener att jag tycker att det blir jobbigt att lyssna. Tydligen är jag pryd när det kommer till ljudböcker.

Men det känns ändå kul och nytt att författaren skildrar förälskelse mellan människor som är lite äldre. Huvudpersonerna har dåliga relationer till sina vuxna barn och bagage från kraschade äktenskap som gör att de har svårt att släppa en ny människa nära inpå. Även om det här inte är boken för mig, så kan den säkert passa en hundvän som vill läsa en relationsroman om mogen kärlek, och som inte rodnar om en bok innehåller lite (eller ärligt talat ganska mycket) sex.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Hundkärlek är en trevlig relationsroman som får extra plus från mig eftersom den handlar om hundar OCH utspelar sig på Gotland (vilket råkar vara två av mina favoritteman). Förutom vissa uttalsmissar gör uppläsaren ett jättebra jobb och boken är verkligen lättlyssnad.

hundka%cc%88rlek_omdugillar

Om hundar och kärlek efter 50 med en del förhinder …

Intervju med Johanne Hildebrandt

182266
Foto: Anna-Lena Ahlström

1. Under hösten kommer du ut med Estrid, som är den senaste delen i serien Sagan om Valhalla, berätta lite om den!

Det är den episka och dramatiska berättelsen om Estrid, Sigrid lungsjuka dotter, som råkar väldigt illa ut men som till slut lyckas rädda sig själv. Allt medan hennes mor kämpar för att rädda Norden.
 
2. Har du kunnat använda erfarenheten som journalist när du skrivit dina historiska romaner?

Ja, som före detta krigsreporter kan jag självklart skildra både strider och politiskt och militärt maktspel på ett nära sätt eftersom jag sett dem i verkligheten. Och även om mina berättelser utspelar sig i slutet av 900-talet så har människorna inte förändrats mycket sedan dess och krig är krig, oavsett tidsålder.

3. Du skriver om starka kvinnliga karaktärer, vad var det som gjorde att du valde att skriva om just det?

Det kändes helt enkelt mest naturligt, och mest intressant. Roligt är att när den första trilogin kom i början på 2000-talet så var det en del män som irriterade sig på detta. I dag är det helt naturligt.

4. Hur ser research-arbetet ut inför dina böcker? Har det varit svårt att hitta information? Hittar du på saker?

22939
Släpps som ljudbok: 2016-10-26

Det tog många år att hitta fortsättningen på Valhallaböckerna men när jag fann historien om Sigrid Storråda, på nätet, visste jag direkt att detta var den nya trilogin. Gift med två kungar, mor till Nordens och Englands  härskare samt en hängiven hedning var Sigrid en självklar efterföljare till Freja. Exakt fakta är svår att finna från Sagotiden men jag läser mycket, har en arkeolog som kontrollerar fakta medan andra saker bygger på ren logik. Om hon befinner sig i en viss situation, i ett vikingatida samhälle, så försöker jag välja ett trovärdigt scenario.

5. Du har skrivit både reportageböcker och historiska romaner, vad föredrar du att skriva av dessa två? Vilka likheter och skillnader upplever du att det är när du skriver en reportagebok gentemot en historisk roman?

Jag kan hitta på saker och ta ut svängarna när jag skriver romaner. När jag skriver en faktabok måste varje detalj vara korrekt, vilket genererar en hel del ångest och jag kollar fakta in i det sista.

6. Har du någonsin funderat på att skriva en bok i någon annan genre? Kanske en chic lit som utspelar sig under vikingatiden?

Jag har flera planer på andra genrer men jag tycker om det episka och surrealistiska, så någon chick lit lär det nog aldrig blir.

7. Många författare har en skrivarlya. Vart föredrar du att skriva dina berättelser?

I lugn och ro! Förr bodde jag i Stockholm och höll på att bli galen av alla grannar som borrade i väggarna och bilar som tutade när jag skrev. Nu bor jag på landet och älskar tystnaden där.

Tack Johanne!

Intervju med Johanne Hildebrandt