Varför skriver du historiska romaner?

SetMattssonBron, FotoKimEkvall.jpg
Foto: Kim Ekvall

Set Mattsson, författare till ”Ondskans pris, ”Svekets offer”, ”Fruktans tid” och ”Så länge min bror andas”.

Jag får ibland frågan varför jag skriver historiska kriminal- och spänningsromaner. Hade inte det varit mycket enklare att skriva om min egen tid? Att slippa göra all research? Jo, kanske, men också mycket tråkigare. Researchen är ett av skälen till att jag skriver romaner. Det är spännande att sitta på Stadsarkivet i Malmö och vänta på en volym från Rådhusrätten 1952 som jag på måfå har beställt fram, utan att veta vad jag kan hitta i den. När den ligger uppslagen på bordet och jag läser om de olika brottsmålen – bedrägeri, förskingring, koppleri, stöld, dråpförsök eller vad det nu kan röra sig om –får jag en bild av samhället som det såg ut då. På Universitetsbiblioteket i Lund läser jag mikrofilmade dagstidningar från fyrtio- eller femtiotalen och försöker förstå hur livet såg ut för den ’vanliga’ människan. Vad pratade de om vid frukostbordet? Vilka filmer såg de på biograferna? Oroade de sig över de stigande matpriserna och den ökande ungdomsbrottsligheten eller skrämde utvecklingen i Östeuropa dem mer? Och jag inser att skillnaden mellan då och nu inte är så stor som vi kanske tror. Ett exempel på det är Sveriges sannolikt första ungdomskravaller som jag skildrar i ”Svekets offer”. De rasade tre nätter i rad nyårshelgen 1946/47 i Malmö centrum och precis som nu stod samhället frågande inför det som pågick och varför. Vad fick tolvåringar att välta bilar och sätta eld på juldekorationer? Ingen visste och på insändarsidorna pågick debatten i veckor efteråt om vart landet var på väg. Känns det igen?

Arkiven ger mig mycket material, men viktigare är att träffa och prata med dem som var med på den här tiden. Inför min trilogi om kriminalöverkonstapel Palm och hans efterkrigsmalmö intervjuade jag poliser som i sin ungdom patrullerat på stadens gator. De som visste vilka caféägare som bjöd på kaffe under kalla kvällar, i vilka kvarter de aldrig vågade sig in ensamma i, och på vilka krogar det serverades smuggelsprit. Timmarna jag tillbringade med dem har varit ovärderliga för mina romaner.

Att göra research handlar inte bara om att få fram fakta, det inspirerar också. En tidningsnotis eller ett förhörsprotokoll kan ge idéer till bihandlingar eller huvudintrigen i en roman. Research är alltså inte ett nödvändigt ont, tvärtom.

Ett annat svar på frågan om varför jag skriver historiska romaner är att jag vill ge perspektiv till vår egen tid, öka förståelsen för det som pågår. Min första roman, ”Ondskans pris”, tar sin början sommaren 1945 när Malmö var målet för många av de flyktingar som befriats från de nazistiska koncentrationslägren. Vissa dygn kunde det anlända flera tusen. Många av dem var i dåligt skick, både fysiskt och psykiskt, och krävde sjukhusvård. Den sommaren har stora 2 likheter med hur det såg ut i Malmö hösten 2015 när flyktingar från krigets Syrien kom till Sverige. Och precis som då var samhället beroende av frivilligas insatser för att klara av situationen. Min senaste roman ”Så länge min bror andas” handlar om de danska judarnas flykt till Sverige hösten 1943 när de hotades av deportation. Flyktingtrafiken över Öresund har vissa likheter med det som nu pågår på Medelhavet där människor på flykt tvingas betala dyrt och riskera sina liv för att sätta sig i säkerhet.

Jag vill också göra upp med den nostalgiska myten om att det var bättre förr. Det är särskilt viktigt i dessa oroliga tider då myten skamlöst exploateras av bakåtsträvande krafter som försöker skapa en bild av en idyll som aldrig funnits. Det var annorlunda förr, men absolut inte bättre. Det är hög tid att vi gör upp med den destruktiva uppfattningen och inser att vi, som den nyss bortgångne Hans Rosling menade, faktiskt lever i de bästa av tider.

//Set Mattsson

bookbysetmattsson

Varför skriver du historiska romaner?

En intervju med Set Mattsson

Under årets stora bokmässa i Göteborg (som vi ska sammanfatta i ett nytt inlägg senare) träffade vi många begåvade författare. En av dem var Set Mattsson som har skrivit Ondskans pris och Svekets offer. Vi passade på att ställa några frågor. Häng med!

IMG_4846
Du är sjuksköterska i grunden samt utbildad journalist, har du kunnat använda dina tidigare yrkeserfarenheter i ditt skrivande? Om ja, hur?

Ja, och kanske är det journalistyrket som haft störst betydelse. Dels var det som journalist jag lärde mig att bli vän med språket, men också att göra research och intervjua, två viktiga element under arbetet med mina romaner. När det gäller min tid som sjuksköterska handlar det mer om att jag använt mig av mina erfarenheter av hur människor kan agera och reagera när de hamnar i kris.

När du hade bestämt dig för att skriva en bok, varför blev det just en deckare? Och varför blev valet sedan en historisk deckare?

Det hela började när jag läste journalistik på Skurups folkhögskola i mitten av 90-talet. Då skrev jag en kort novell om en polis som undersökte en brottsplats efter ett mord. Redan då förlade jag handlingen till efterkrigsmalmö. Och det var så roligt att jag tänkte att jag någon gång i framtiden skulle försöka skriva en bok. Det tog drygt tio år innan jag kom i gång på allvar, men jag är en slow starter.

Att det sedan blev just historiska deckare har flera orsaker. Jag var intresserad av historia redan som barn och särskilt efterkrigstiden har fascinerat mig. Genom att förlägga handlingen i mina romaner till de åren fick jag möjlighet att lära mig mer om tiden jag försöker skildra i mina romaner. Jag insåg tidigt att talesättet; ”Det var bättre förr”, knappast stämmer. Snarare tvärtom. Inte minst kvinnor och barn som stod längst ned på den sociala skalan hade det tufft, en verklighet som går som en röd tråd genom mina romaner.

Har du hela historien klar innan du börjar skriva på en bok?

I princip, men det händer alltid saker under skrivprocessen som påverkar slutresultatet.

Har du lyssnat på någon av dina böcker? Om ja, hur känns det att någon annan ger din berättelse en röst?

Jag har inte lyssnat på en hel bok, men ett och annat kapitel. Det känns stort att höra sin text läsas av en professionell skådespelare. I mitt fall heter han Mats Eklund som jag tycker gör ett utmärkt jobb.

Vad får vi läsa nästa gång av dig? Stannar du kvar i 1940-talets Malmö?

Delvis, men stora delar av min kommande bok utspelar sig utomlands. Jag vill inte avslöja för mycket, men det är fortfarande 40-tal och kriminalöverkonstapel Douglas Palm är med. Men han har en betydligt mindre roll den här gången. Boken är tänkt att publiceras någon gång nästa sommar.

Sedan hoppas jag komma igång med en trilogi om 50-talet och då kommer Palm att vara tillbaka.

En intervju med Set Mattsson