Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Rolf Norrman
Fotograf: Emma Norrman

När du vaknar upp en dag och inser att trycket blivit för högt, att skrivbegäret till slut inte går att stå emot, vad gör du då? I en trygg vardag lunkar jobb och familj på, dagarna går med plikter och nöjen om vartannat. Du är nöjd med dina val, med fru och barn du älskar, ett jobb du trivs bra med. Tillvaron är stabil, utan något annat än i-landsproblem, möjliga att hantera inom varandets ramar. Du är lycklig.

Samtidigt. När du tittade bort, när du för ett ögonblick var ouppmärksam, gled ditt allokerade tidssaldo omärkligt över till andra sidan brytpunkten och framtiden är inte längre oändlig och oskriven, alternativen istället färre och mer realistiska. Din känsla av upplopp är påtaglig och insikten är obehaglig. Alltför oroande.

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Men. Genom tiden har du också byggt kunskap och insikt om livet, relationer och omvärld. Livet, och erfarenheten livet ger. Du inser att det är en ovärderlig tillgång som inte är till fullo exploaterad, som du inte använder till något annat än att smidigt navigera i arbete och privatliv. Så, varför inte göra något mer med den livserfarenheten? Varför inte förverkliga drömmen?

Första steget. Antingen gräver du ner dig i oändlig research och problematisering av processen till något ofattbart komplicerat och svårt, tar dig till en mörk plats där allt låser sig och inget blir gjort. Eller så tvingar du dig till att bara slå upp datorn, trycka fram ett tomt ark och sätta igång. Med lite ”hur svårt kan det va!” attityd.

Oavsett attityd, om jag insett hur svårt det kan vara hade jag kanske aldrig börjat. ”Thank God for the innocence of ignorance”. Men jävlar vad kul det var, att bygga sitt eget universum och befolka det med karaktärer som utifrån minsta infall uppförde sig absurt illa eller gudomligt vackert. Utan att klaga eller sätta sig på tvären, utan att ifrågasätta och hitta egna osanktionerade vägar.

Andra steget. Göra något vettigt av kraften och adrenalinet. Tygla monstret. Du sitter där med ett tomt papper och en obändig vilja att skriva, men ingen story. Suck … Men minns vad du alltid har hört. ”Skriv om det du kan”. Japp, så får det bli. Förutom att … managementkonsult låter sexigare än vad det är och att berätta om oändliga möten, komplicerade analyser och långa Powerpointpresentationer tråkar ut även den mest lojala hustru, för att inte tala om potentiella läsare. Alternativet dör innan det ens övervägs seriöst.

Men. Vad är det jag egentligen ska exploatera? Vad är det för tillgång jag har? Just det, livserfarenhet. Och närmare bestämt hur människor agerar och reagerar. Hur de kämpar för att vinna, ibland till vilket pris som helst. Hur de stöter vassa, blanka knivar i varandras ryggar för att vinna patetiska fördelar som på lång sikt gör varken till eller från. Utan tanke på moral och etik.
0000055093
Tredje steget. Att förvandla människans natur och samhällets inbyggda mekanismer av självdestruktion till en spännande story om hämnd och svek. En historia om hur den lilla människan råkar i kläm när mäktiga män går över lik för att nå sina mål, hur vanliga människor bara blir brickor i spelet när männen inte skyr några medel. Kryddat med en journalists envisa efterforskningar och en ensam människas fixering vid hämnd. Ovanpå det, ett mord. Hur en kropp som hittas i Stora Hamnkanalen i Göteborg till slut även leder polisens undersökningar mot näringslivets topp …

Men också att skriva tillräckligt bra, hitta ton och rytm i en text som inte skäms för sig, som andra kan njuta av och sjunka ner i. Hantverket. Så mycket hantverk. Så mycket som kan gå fel, få texten att kantra, slå ut rytmen och göra texten oläsbar. Onjutbar.

Fjärde steget. Så mycket att lära, så lite tid.

//Rolf Norrman

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Deckare i småländsk miljö!

IMG_4603
Foto: Privat

Jag är smålänning, född vid Kalmarsund 1932 och senare uppvuxen i Gränna och Lund där jag tog studenten 1952. Efter examina i samhällsvetenskapliga ämnen kom jag in på UD och blev så småningom ambassadör på olika håll i världen, ofta rätt exotiska länder i Afrika och Asien. Att skriva och rapportera hem till Sverige hör till en diplomats huvuduppgifter och jag lade ner mycket energi och intresse i detta. Det gällde inte bara att skriva korrekt och sanningsenligt, man måste också skriva på ett sådant sätt att läsarna därhemma greps av innehållet och läste till punkt. Tidigt lärde jag mig innebörden i uttrycket ”storheten ligger i begränsningen”. Skriv inte för långt!

Skrivandets glädje började för mig redan i gymnasiet då jag vid uppsatsskrivningarna alltid valde ett ”fritt” ämne, om nu detta var möjligt. Jag tyckte lite synd om de av mina kamrater som alltid valde något fackämne – ”Om järns föreningar med nickel”, eller kort och gott ”Svavelsyra”. De där kamraterna var fantasilösa, tyckte jag, och så blev deras språk. Fria ämnen som ”När jag var sjörövare i Karibien” eller ”En dag i blåbärsskogen” borde skapa betydligt större klarhet om elevens litterära förtjänster och därmed ett säkrare omdöme beträffande deras skrivande. Men detta tyckte inte lärarna. De ogillade mina uppsatsers löslighet och jag gick oupptäckt iväg från skolan med ett medelmåttigt betyg i svenska.

Så småningom blev jag pensionär och återvände till min ungdoms Lund – och på somrarna till stenarna där barn jag lekt. Det sagoberättande som jag tidigare ägnat mina egna barn fick nu rikta sig mot barnbarnen. Somligt skrev jag ner för senare återanvändning, annat förblev muntligt.
0000057387
Några år gick och barnbarnen fann bättre sysselsättningar än att lyssna på morfar. En god vän som var deckarspecialist uppmanade mig att börja skriva äventyrsberättelser med inspiration av vad jag själv upplevt ute i världen. Jag försökte, men det blev inte så bra. Efter ett tag blev det berättelser om vad jag upplevt och inte upplevt, noveller och skrönor. Till sist blev jag deckarförfattare efter att ha gått ett par lärorika och inspirerande skrivarkurser. Varför hamnade jag i denna genren, upphöjd av somliga, föraktad av andra? Ett skäl var förstås att jag i hela mitt vuxna liv gillat deckare – de engelska Agatha Christie m.fl. och de svenska, främst Stieg Trenter och HK Rönnblom. Men jag var också en stor beundrare av Bo Baldersson och senare Tomas Arvidsson. Inte minst läsningen av de sistnämnda har påverkat mig att försöka göra mina böcker till en blandning av spännings- och skälmromaner.

Och så var det miljön vid Kalmarsund. Varför just där? Mycket enkelt eftersom jag är född och uppvuxen söder om Kalmar, känner miljön ganska väl och har en uppsjö av hemliga förebilder från den trakten – de lokala politiska ledarna, en viss polischef, en viss advokat och en massa färgstarka figurer bland fiskarna och skogens folk. Därtill en uppsjö av lämpliga mordplatser. Lite orolig för lokalbefolkningens vrede var jag till en början och dolde mig därför bakom pseudonymen Måns Ripa. Nu är faran över och jag kan framträda utan förklädnad.

//Finn Bergstrand

Deckare i småländsk miljö!

Lustjakt – Spänning och kärlek

AnnikaochVeraVi debuterade med Lustjakt för åtta månader sedan. Det är en deckare kombinerat med relationsdrama. Att det blev just den genren är för att vi inspireras av spännande miljöer med historia som t.e.x gruvor, stålverk, ödehus men också av kärlek. Den kan vrängas i oändliga varianter. Människor kan göra de mest bisarra gärningar i kärlekens namn.

Vi skriver tillsammans som en författare, men oftast i varsina kapitel. Den ena håller i deckartråden och den andra i relationsdramat. Sida vid sida vävs brottsgärningar ihop med livsöden till en spänningsfylld mix.

Att leva och dela äktenskap, nöjen och intressen med kvinnan i sitt liv är obeskrivligt. Vi uppehåller oss ständigt i samma världar, vare sig det handlar om fyndet av ett lik i manus eller hämta barnbarn på dagis i det verkliga livet. Tvåsamheten i författandet ser vi därför som en fördel.

Kärleken till varandra är bakgrunden till att vi började skriva. Gemensamt startade vi bloggen och insåg att vi formulerade oss på liknande sätt. Den genererade i stort intresse hos allmänheten. Uppmärksamheten och skrivlusten gjorde att vi tillsammans blåste liv i ett gammalt manus som Annika hade liggandes i byrålådan. Det föll sig naturligt att använda oss själva som mallar för ett par av karaktärerna.

När boken var skriven erbjöd den nya utmaningar, nämligen omslaget. Vi ville göra läsaren nyfiken och skapade en serie polaroidbilder med händelser tagna ur boken. Att jobba med bilder tillsammans blev ännu en gemensam nämnare. Under en berikande process växte idéer till färdig produkt.

Lustjakt har fått många, fina recensioner och därför tror vi att den kommer motsvara detta även som ljudbok. Ljudboken är uppläst av Viktoria Flodström. Bättre present än så kan man knappast få till den 4-åriga bröllopsdagen som vi firar den 23 mars!

Trevlig lyssning!
// Annika & Vera Ahlverström

AochVBröllop
Fotograf: Amanda Lindholm

 

 

Lustjakt – Spänning och kärlek

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Susan Casserfelt gästbloggar!

susan_socialapwebb
Foto: Fredrik Casserfelt

Hej, Susan Casserfelt här. Jag brukar beskriva mina böcker som Åsa Larsson möter Bruce Willis i Die Hard, men en kvinnlig Bruce Willis. Psykologisk spänningsroman med mycket action.

Låt oss börja med den färgstarka Zeta, en internationellt erkänd konstnärinna, en jetsettare som rör sig i alla samhällsklasserna. Eller i alla fall i de socialskikten som serverar hennes favoritdryck champagne.

När jag tänker på Zeta så ser jag framför mig Pippi Långstrump som vuxen, fortfarande okuvad av samhället, full av galna upptåg. Hon fungerar som en katalysator, får omgivningen att reagerar på oväntade sätt, nästan som dynamit. Jag har haft förmånen att träffa ett par Zeta genom livet. Det är färgstarka personligheter som lyser upp den gråaste av dagar. Romanfiguren Zeta höll mig sällskap under småbarnsåren och för det är jag henne evigt tacksam. Huvudpersonen Kajsa Nordin är däremot raka motsatsen till Zeta. Ung, intelligent, sportig och analytisk, som en krigarkvinna ur Amazonas djungel. När vi möter Kajsa är hon, som yngst i klassen, under utbildning till Polis. I sin ungdomliga iver vill Kajsa lite för mycket och när både känsla för takt och socialt samspel saknas blir det lätt galet. Med sina impulsiva sidor har kanske Zeta och Kajsa mer gemensamt än först kan tyckas?
0000048670
Till sist har vi den godmodige kriminalkommissarien Christian Modig, motvilligt på väg mot pensionen. Som en Sherlock Holmes tofflar han runt i poliskorridoren och önskar att han fick tända sin bästa tänkarpipa. I mordutredningen finner den unga Nordin och den gamle Modig varandra i trivsam torr, kollegial humor. Har du inte besökt Höga Kusten och Örnsköldsvik än? Då har du missat en av norrlandskustens pärlor. Landskapet består, precis som namnet antyder, av höga berg i dramatiskt möte med sjöar och hav. Centrala Ö-vik är en liten stad där allt ligger på behändigt 0000052370promenadavstånd, omgiven av berg på tre sidor och havet mot öster. Berömda landmärken är hoppbacken, Paradisbadets vindlande tunnlar utanför badhuset och de gamla lastkranarna i hamnen. Det finns nyare också, som det färgglada Gert Wingårdh-huset Ting1. Tågstationen har landets vackraste vy över hela stan.

Hittills har jag skrivit två böcker i Höga kustenserien; Prästens lilla flicka och Den tatuerade cirkeln. Den tredje och avslutande boken Costa del crime planeras komma ut 2018. Till min stora glädje är Katarina Ewerlöf inläsare och jag önskar dig trevlig lyssning!

//Susan Casserfelt

Susan Casserfelt gästbloggar!

Döden, döden, döden …

mikaela-bley-1-foto-michel-widenius
Foto: Michel Widenius

Mikaela Bley – aktuell med spänningsromanen Liv, den andra boken i serien om den egensinniga TV4-journalisten Ellen Tamm – en fristående fortsättning på Lycke som kom ut 2015. Serien om Ellen Tamm är nu såld till 11 länder.

Varför skriver jag deckare? Vad pågår i mitt huvud egentligen? Varför är jag så besatt av döden och mörka historier? Är det för att det är kommersiellt gångbart eller för att jag har egna mörka sidor som måste ut?

Jag har alltid hyst ett starkt intresse för mörka historier, brott och döden. När mina vänner tittade på Beverly Hills 90210, tittade jag på dokumentärer om brott. Och som vuxen läser jag hellre förundersökningar än bläddrar i glossiga magasin – varför? Jag bearbetar saker ur mitt förflutna och sådant som skrämmer mig. Jag skriver för att jag vill försöka förstå och hitta nyanser till det goda och det onda. Självklart skriver jag för att underhålla – men jag vill också väcka tankar och frågor. Jag ger inga svar, men hoppas att mina historier får dig att fundera, reflektera och känna.

Igenkänningsfaktorn i det vardagliga gör att du enkelt kan relatera till mina historier, även om du inte själv har upplevt just det som beskrivs. Och det vi kan relatera till, känner vi för. På många sätt är också det vi i någon mening kan begripa och känna igen så oerhört mycket mer skrämmande än fantasifoster och splatter. Närheten till det verkliga är påträngande. I Lycke gestaltas t ex detta av att en 8-årig flicka försvinner spå21637rlöst från allmän plats – något som förhoppningsvis har drabbat ytterst få som läser boken, men som varje förälder ändå kan relatera till. Blotta tanken väcker ett helt register av skräckkänslor till liv. Något händer med oss.

Familjen är central i mina historier. Alla har vi en familj, oavsett om vi tycker om den eller inte, så har den format oss. Hat och kärlek tangerar ofta varandra i en familj och det gör det så komplext och intressant att skriva om.

I både Lycke och Liv kommer du att misstänka i princip alla karaktärer vid något tillfälle och du vet aldrig vem du kan lita på. På ena sidan kanske du sympatiserar med en av karaktärerna för att på nästa sida kanske tycka illa om samma person. En slags hatkärlek uppstår och jag tror att du som läsare ofta kan identifiera dig med båda sidor. De är flerdimensionella och mänskliga. Precis som du och jag.

Jag läste någonstans att när Astrid Lindgren ringde till sina systrar inledde hon ofta med att rabbla döden tre gånger för att effektivt rensa bort det mörka – för att sedan bara kunna fokusera på det positiva under resten av samtalet. Jag fastnade för det. Kanske är det samma för m40574ig. Jag skriver och gräver ner mig i mörka historier för att sedan möta blicken med omgivningen och le.

Många frågar mig om jag och Ellen har mycket gemensamt. Det har vi. Mer än vad jag kanske hade tänkt mig när jag började skriva hennes historia. Vi är båda besatta av döden.

”Döden, döden, döden”, skrek Ellen och slog med händerna på ratten.

Ellen Tamm upprepar samma ord som Astrid Lindgren när hon försöker mota bort mörka minnen som tränger upp till ytan. Ellens förflutna påverkar henne dagligen i såväl arbetslivet som privatlivet. I Liv lämnar Ellen Tamm Stockholm för att åka till sitt föräldrahem i Sörmland. Hon kan inte längre fly från det förflutna och de mörka minnen som väcktes till liv när hon rapporterade om fallet Lycke i början av sommaren. Nu ska hon tillbaka till platsen där allt började, när hon var åtta år och hennes tvillingsyster dog. På vägen dit stannar hon för att tanka och får höra om en kvinna – Liv – som har hittats brutalt ihjälslagen. Ellen börjar nysta i den döda kvinnans öde och ju mer hon börjar gräva i vad som hänt, desto mer inser hon att småstadsidyllen rymmer mörka hemligheter och att det är mycket som inte är som det verkar. Inte minst när det gäller henne själv och systerns död.

Du behöver inte vara besatt av döden för att läsa eller lyssna på mina böcker. Men om du tycker om att känna, tänka och fängslas av spänning till sista sidan så ska du lyssna på eller läsa serien om Ellen Tamm.

Trevlig lyssning/läsning!
xoxo
//Mikaela Bley

Döden, döden, döden …

Crimetime Gotland: Vinn festivalpass!

storytel(3)

Du vill väl inte missa den stora deckarfestivalen på Gotland i slutet av augusti? Träffa de stora spänningsförfattarna och passa på att få svar på alla frågor du annars grubblar över. Nu har du chansen att vinna två festivalpass, ett till dig och ett till en vän, som gäller under alla fyra dagarna, det vill säga från den 17 augusti till den 20 augusti.

Tävlingsfrågor:
1. Vem vann förra årets Crimetime Specsavers awards?
2. Beskriv med två meningar vad deckargenren betyder för dig?

Så tävlar du:
Svara på de två frågorna ovanför, skicka svaret till tavling@storytel.se med ditt fullständiga namn samt adress. Tävlingen avslutas den 21 juni, vi vill ha ditt svar innan dess. Vinnarna presenteras den 22a juni.

Pris:
Vi drar tre vinnare som får två festivalpass* var (värde 1490 kr). Dessa kommer vinnarna få hämta ut på plats i Visby mellan den 17e till den 20e augusti.

Läs mer om festivalen alla pratar om här: www.crimetimegotland.se

Lycka till!
I samarbete med Crimetime Gotland

*Gäller för inträde i mån av plats till hela det ordinarie festivalprogrammet, med spännande författarsamtal, personliga intervjuer med mera.

Crimetime Gotland: Vinn festivalpass!