Simon vs The homo sapiens agenda

homosapiensagenda_ungdom_blogginlagg
Ibland bara ramlar man över böcker som man måste läsa, mycket på grund av titeln. Så var det med Simon vs. the homo sapiens agenda. Vi var ju tvungna att kolla in!

profil_ungdom_jennie
Jennie: Vi följer Simon, en kille som varken är speciellt populär men heller inte utstött. Han har vänner men den enda i hela världen som vet allt om Simon är hans internetkompis ”Blue”.

Simon träffade Blue i ett chatrum för homosexuella. Blue går också på Simons skola men de har aldrig träffats – vad de vet. Med varandra kan de prata om allt mellan himmel och komma ut-processer och de är väldigt noga med att inte säga för mycket för att den andra ska kunna lista ut dem han är.

Det jag tycker är roligt med den här boken är igenkänningsfaktorn. Under tiden jag lyssnar känner jag ibland lukten av min gamla högstadieskola och känner de där pirrande förväntningarna som ibland kan uppstå i en korridor mellan lektioner.

Jag tycker det är en fin historia om att hitta rätt på sig själv för att det är inte alltid så lätt.

ungdom_karin_beskrivning
Karin: Den här boken väcker massor av minnen från tiden som runt 16-17, inte helt utan ångest. Jag tycker Simons beskrivning om hur han själv hela tiden förändras och blir som en ny person, som han måste lära känna och vänja sig vid, är väldigt träffande. Tiden är lång, känslorna är stora. Vänner är viktiga, viktigare än familjen, och behovet av ett eget rum, tid att tänka och få landa i vem man är, är enormt. Jag tycker det beskrivs suveränt bra i boken. Dessutom går hans intresse för musik och viss fixering vid en del band rakt in i mitt hjärta och gör Simon till en mycket sann, trovärdig romankaraktär.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Småskrattade mig igenom stora delar av den här boken, tycker att huvudkaraktären Simon har ett så roligt sätt att se på och läsa av sin omgivning. Samtidigt är han en komplicerad karaktär som inte riktigt ser hur hans eget agerande påverkar vännerna i hans omgivning, det ger berättelsen en spännande nerv. En bok som får en att skratta och dessutom får en att ifrågasätta vad som klassas som normen i dagens samhälle – kan det bli bättre?

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag tycker den här är så himla charmig, jag gillar Simon och hans humor. Jag har en förkärlek för såna här karaktärer, såna som är roliga, charmiga och lite förvirrade. I perioder är boken lite långsam men den får mig ändå att le och jag är glad över att jag lyssnade på den. Och uppläsningen – så himla bra!

mia_profilbeskrivningar
Mia: Jag hade lite svårt att komma in i boken till en början, delvis för att jag behövde vänja mig vid inläsaren tror jag. Det är något med amerikanska inläsare som låter lite robotaktigt i mina öron! Men ganska snart flöt det på, och den centrala kärlekshistorien mellan Simon och den mystiska Blue som han mejlväxlar med är så spännande att det inte går att sluta lyssna förrän en får reda på vem Blue är, och hur det ska bli när de till slut ses i verkligheten – om de ens kommer dit. Berättelsen berör svåra ämnen som att komma ut som gay och knepiga relationer i skolvärlden på ett lättsamt och charmigt sätt.

simon_Vs_homosapiensagenda_omdugillar

Simon vs The homo sapiens agenda

Boken om Frida Wallberg

blogginlagg_Frida_Malin_5077sv_Foto_Ola_Kjelbye
Foto: Ola Kjelbye

Boken om Frida Wallberg
en medförfattares bekännelser

Förr hette det spökskrivare. Då upprätthölls illusionen att idrottsstjärnor, företagsledare och andra storheter skrev sina självbiografier på egen hand. I dag är medförfattaren synlig och delaktig i processen på ett helt annat sätt. För bokens skull är det bara bra – två hjärnor tänker bättre än en!

Idén till Alltid lite till. Om att slåss för sitt liv kom från Frida själv. Hon hade vigt sitt liv åt boxningen sedan tolv års ålder, blivit världens bästa kvinnliga boxare – och sedan fått en hjärnblödning som nästan avslutade hennes liv, mitt under en titelmatch på hemmaplan i Stockholm. Ett knappt år senare var hon på benen igen och åkte Vasaloppet – precis enligt sitt livsmotto: »alltid lite till«. Det hade hon lärt sig av sin far, det finns alltid lite kraft kvar att plocka ut även när du tror att kraften är slut.

Men det fanns en berättelse bortom det där, bortom mediernas bild av boxaren Frida som aldrig vek ner sig. Det var tankar som hade börjat flyta upp till ytan hos Frida när elitkarriären plötsligt tog slut, när världsmästaren plötsligt skulle bli en vanlig Frida. Frida och jag hade träffats en del när jag intervjuat henne som sportjournalist på Göteborgs Posten, och nu – efter Vasaloppet – undrade hon om vi skulle göra en bok tillsammans.

Jag märkte direkt att här fanns en intressant livsberättelse. Det kändes viktigt för mig. Många blev medvetna om Frida Wallberg först i samband med hennes skada, och det är klart att den också får ett stort utrymme. Men jag ville att det skulle finnas mer att berätta, en historia före och en historia efter. Det fanns en röd tråd i hennes liv och beslut som ledde fram till den där fruktansvärda kvällen i juni 2013.

När vi satte igång hade det bara gått ett år efter hennes hjärnblödning. Vi märkte snabbt att Frida inte var redo, varken fysiskt eller mentalt, för att orka fokusera på ett sådant projekt. Vi tvingades sätta jobbet på paus, främst för Fridas egen hälsa och välmående. Våren 2015 hörde hon av sig igen. Hon sade att hon fortfarande kände sig sugen och hade saker som hon ville berätta om. Då började vi om.

Våra första samtal var övergripande, så att jag skulle få ett kronologiskt grepp om hennes liv från barndomen fram till i dag. Därefter berättade jag vad jag tyckte mig se i hennes historia och hon kände efter vilka bitar som var viktigast för henne. Utifrån det har vi koncentrerat oss på enskilda perioder eller händelser i hennes liv. Frida har pratat, jag har ställt frågor och antecknat. Sedan har jag skrivit ihop texter som vi gått igenom tillsammans, fixat och putsat tills vi varit nöjda båda två. För Frida var det väldigt viktigt att vi inte skulle skriva en boxningsbok, utan att det skulle vara en livsberättelse. Över 40 000 följare på Facebook har inspirerats av henne och stöttat hennes kamp för att komma tillbaka till ett vanligt liv efter hjärnskadan. De följarna kommer inte i första hand från kampsportsvärlden, utan det är »vanliga människor« som ofta själva haft en stor motgång i livet och som funnit kraft och motivation i Fridas berättelse. För Frida var det viktigt att hennes bok är för dem.
alltidlitetill
Vi kom överens om att inte sätta upp några spärrar eller ha några hemligheter, i våra första samtal fick ingenting censureras eller utelämnas. Det väntade vi med till nästa steg, där vi då kunde sortera bland känslor och minnen för att komma fram till vad som var mest relevant.

Det finns mörka delar i boken – Frida har haft en tuff uppväxt och det har inte heller varit lätt att vara kvinnlig pionjär i en machovärld som boxningen. Frida är väldigt öppen med svagheter och snedsteg, både egna och andras. Det som har varit viktigt för mig i min roll har varit att verkligen prata igenom bitarna som är känsliga, både för Frida och för människor i hennes omgivning. Att hon reflekterar ordentligt över varför hon känner som hon gör just nu i livet, att försöka förstå varför just dessa händelser blivit betydelsefulla när hon nu blickar tillbaka på sitt liv.

Hon bär både på det mörkaste mörker och det ljusaste ljuset inom sig. Det gör henne väldigt intressant. När Frida berättar om sin tuffa uppväxt och funderar på hur den format henne är det inte en motsättning till att hon älskar sina föräldrar i dag. Frida säger att arbetet med boken fungerat som en terapi för henne, och att hon förändrats längs vägen.

Även om det inte var meningen från början så är jag i dag glad att vår process drog ut på tiden. Frida har gjort en mental jätteresa efter skadan. I dag kan Frida se att den drivkraft som gjorde henne så framgångsrik också ledde till att hon inte varit snäll mot sig själv i alla lägen. Det är en självinsikt hon fått när hon har tillåtit sig att se tillbaka i lugn och ro. Eftersom hon har haft någon att diskutera med, så har hon också fått syn på saker och mönster som hon kanske inte upptäckt på egen hand – det är den stora fördelen med att vara två kring att skriva en självbiografi.

För Fridas del handlade de nya insikterna mycket om vad hennes pappa fick utstå som liten och vad han tog med sig till sin fostran av Frida – och hur Frida nu vill bete sig mot sina egna döttrar. Det är spännande, vad får man med sig och vad för man vidare i arv till nästa generation? Jag tror det finns så många familjer som lever hela livet tillsammans utan att prata om sina relationer. Väldigt få går på djupet så som Frida nu har gjort.

//Malin Jonson

Boken om Frida Wallberg

En intervju med Camilla Brinck!

Camilla_Brinck_05_INTERVJUBLOGG

Hej Camilla! Kan inte du väldigt kort berätta om dig själv?
Hehe ..oj,  det är alltid svårt att beskriva sig själv tycker jag och ännu svårare att göra det kort haha. Men jag är väl i grund och botten en väldigt glad tjej som har nära till skratt och använder ofta humorn i min vardag på ett eller annat sätt. Skratta är det bästa som finns så det ska man passa på att göra så ofta man bara kan.

Jag bestämde mig som liten för att jag skulle bli artist och jobba med musik, så blev det. Jag har alltså haft äran att få känna på hur det är att vara ”Pop-stjärna”. Blev kontrakterad till Virgin Records som artist och sedan som låtskrivare till Universal Publishing när jag var 25 år.

Skapandet har alltid varit det jag dragits till, vad det än må vara, exempel måla, skriva, sjunga eller uppfinna saker. Och så har jag nog oftast valt att gå min egna väg, försökt att inte lyssna så mycket på vad alla andra säger. Det är inte lätt men jag tror att man måste stänga av alla nej-sägare ifall man ska göra något som dom flesta själva är rädda för att göra. Rädsla är ofta det som får en att säga nej, därför är det ibland bra att inte veta alla fallgropar innan man ger sig ut på ett ”äventyr”. För om man hade känt till alla hinder man skulle stöta på så hade man förmodligen aldrig vågat stiga på möjligheternas tåg. Jag är väl däremot lite tokig på så sätt … jag hoppar nästan på alla tåg och en sak kan jag lova, alla går INTE dit man tänkt sig men tillslut så hoppar man på rätt tåg och när man då kommer fram är det underbart… haha… Musse & Helium-projektet är en sådan drömdestination och detta är ju bara början på en fantastisk resa ihop med dom.
LogoMusse&Helium1-170220
Hur kom idén bakom Musse & Helium till?
Jag satt och skrev på en låt hemma i min lägenhet för flera år sedan och skulle förvränga min röst till en mansröst. Jag råkade skruva fel och helt plötsligt hörde jag en liten röst som på en gång fick liv. WOW … det där är ju en karaktär, tänkte jag, det var alltså Musse jag först hörde. Jag skruvade vidare och då dök även Helium upp. Jag såg direkt en massa bilder i mitt huvud, hur dom såg ut, hörde hur som snackade etc.

Deras personligheter var nästan satta från dag ett. Dom blev mina ”nya kompisar” som helt enkelt ”flyttade in” hemma hos mig. Jag började spela in korta små avsnitt om mina kompisar som jag skickade runt till dom och det tog inte lång tid innan Musse & Helium var ett med gänget. Mina kompisar älskade Musse & Helium och pratade om dom som om dom fanns på riktigt haha! Det var då jag förstod att jag var något på spåret. Musse & Helium kändes genuina och var lätta att tycka om. När mina vänner sedan började önska spelacialskrivna avsnitt till sina egna barn så föddes idén till att skriva ett ljudboksäventyr och på den vägen är det.

Stämmer det att du gör alla rösterna i ditt ljudäventyr? Är det inte svårt?
Ja det stämmer, haha! Jag gör alla rösterna och konstigt nog är det inte så svårt. När jag hittar på en karaktär så lever jag mig in i den och försöker tänka som den karaktären gör. fast ibland så kan det vara lite svårt att komma in i rätt roll när jag snabbt växlar mellan dialoger och alla olika karaktärer. Min ljudtekniker Patricio brukar skämta om att om någon som inte vet vad jag håller på att spela in skulle höra mig sitta där inne i inspelningsbåset själv och prata med så många olika röster … ja, då skulle dom förmodligen bli rädda och undra vad som försiggår i mitt huvud, hahaha … Det är en helt vanlig dag på mitt jobb. Jag hänger knappt med några levande människor under produktionstiden utan bara med en massa konstiga varelser och djur.

På vilket sätt tror du att barn (och vuxna) har som mest användning för Musse & Helium?
Musse & Helium är ett perfekt tillfälle när man vill tillbringa lite till ihop, ta det lite lugnt, luta sig tillbaka och bara låta sig dras med ut på ett äventyr. Det är perfekt lyssning för hela familjen och det dyker alltid upp något man kan prata och diskutera om efter varje avsnitt. Musse & Helium är nämligen väldigt duktiga på att ifrågasätta saker och ting dom inte förstår, speciellt Musse, han skäms inte för nått. Koppla upp mobilen eller datorn till några bra högtalare eller i bilen och lyssna högt tillsammans. Om man är lättskrämd ska man nog undvika att lyssna på äventyret som en godnattsaga då det kan bli lite läskigt ibland. Men det är såklart väldigt olika så prova er fram till vad som passar er bäst.

Vad gör du när du inte hänger med Musse & Helium?
När jag inte hänger med Musse & Helium så umgås jag med min familj och mina vänner. Sjunger och spelar in låtar, tränar och hittar på bus precis som Musse & Helium gör.

Tack för en fin pratstund, men nu måste jag gå och laga lite mat till Musse & Helium som precis kom hem och är superhungriga. Dom säger att dom varit med om något otroligt stort, något jag inte kommer tro på men som tydligen avslöjas i Jakten på Guldosten!

Tack Camilla!

En intervju med Camilla Brinck!

Storytelskola: Varva mellan att lyssna och läsa!

Du vet väl att vi har en Läs-lyssna-funktion i appen? Det betyder att när en bok finns både som ljudbok och e-bok kan du varva mellan att lyssna och läsa. Bra va? Det betyder att du exempelvis kan lyssna på din bok på väg hem från arbetet och sedan byta till att läsa e-boken när du har landat i soffan. Smidigt!

Såhär gör du:
1). Hitta en bok som finns i båda formaten, exempelvis “En ärlig man”. Spara boken till din bokhylla och lägg den gärna offline.

laslyssna_001
2). Sedan är det bara att börja spela eller läsa boken. När du spelar boken kan du klicka på omslagsbilden och då kan du välja att läsa boken istället. För att byta tillbaka till att lyssna är det bara att klicka på texten, då dyker alternativet för att spela boken upp.

laslyssna_002

Storytelskola: Varva mellan att lyssna och läsa!

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Bob Dylan – Memoarer, första delen

bobdylan_faktagrupp_header
Det var helt klart blandade känslor när Bob Dylan tog hem Nobelpriset i litteratur förra året. När den största chocken släppt hos de flesta kunde många av oss konstatera att det var en värdig pristagare. Nu har några av oss lyssnat på/läst hans biografi ”Memoarer, första delen”. Nedanför kan du se vad vi tycker:

faktagrupp_memoarer_bobdylan

Bob Dylan – Memoarer, första delen

Gästbloggsinlägg av Eva Ludvigsen

profilbildevaludvigsen
Foto: Nadja Hellström

Min debutroman ”Lova” är en riktig kärleksdänga med extra allt. En bok som kopplar bort dig från tvätten, disken och sopsorteringen under ett par timmar och du slår ihop sista sidan med ett fånigt lite leende och en mysig känsla i magen. Under föreläsningar och signeringar brukar jag kalla ”Lova” för min rosa fluffiga gräddtårta.

Här och nu” är mer saltlakrits med smak av hallon. En kärlekssaga där verklighetens hårda kanter gör läsaren osäker på hur slutet egentligen ska bli.

Saken var nämligen den att efter jag satt sista punkten till ”Lova”, när jag fortfarande var uppfylld av mängder grädde och marsipan, insåg jag att jag skrivit en Hollywoodfilm.

Det är inget fel med en bra romantiskt komedi men är det livet skrivet efter liknande recept? Är det så att alla män har gröna ögon, är lika snygga och vältränade som rika? Och är det så att två personer, som blivit bedragna, utsatta eller helt enkelt bara ensamma kan hålla fast när kärleken viner runt öronen?

Här och nu” fick bli en motpol till ”Lova”. Där mannen har blå ögon, där enkla missförstånd får förödande konsekvenser, där huvudpersonerna Ingrid och Nate hellre väljer ensamheten än att bli sviken igen. Ensamma Ingrid hamnar på en hästranch i Montana, USA, för att vara barnflicka i en svenskättad familj under ett års tjänstledig som advokat i Uppsala. Trots otaliga kulturkrockar och könsbarriärer upplever hon för första gången i sitt liv att hon hittat ett sammanhang. När hon sedan träffar Nate faller allt på sin plats och hon vågar tro på en framtid. För ett tag.
53115
Medan ”Här och nu” växte fram pratade jag med folk om deras livsöden och vad de lärt sig under resan. Jag skrattade, grät och rös genom samtalen och insåg att varje individ i världen bär på sin egen bok som är värd att lyssnas på.

En återkommande råd i berättelserna var tydlig – var trogen dig själv. Det blev också målet med Ingrid och Nates öden i ”Här och nu”. De var inte trogna mot sina egna värderingar i början. De ville inte se sitt eget värdefulla värde, men ett par hårda törnar och ett slutgiltigt ultimatum gör till slut att de vågar höja blicken och hålla fast. Vid varandra, vid kärleken, vid livet. Här och nu.

//Eva Ludvigsen
http://www.evaludvigsen.wordpress.com

img_1902

Gästbloggsinlägg av Eva Ludvigsen