The Man in The Maze – Vad tycker vi?

bloggen_themaninthemaze.png
The man in the maze utkom för första gången 1969 och handlar om Richard Muller, en eremit som levt i en dödlig labyrint i nio års tid på en öde planet. Vi var sugna på en klassisk scifi-roman och blev så klart nyfikna!

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Richard Muller, en bitter man, har levt ensam i nio år i en dödligt farlig labyrint stor som en stad på en öde planet. En grupp jordbor kommer och stör hans frid för att rekrytera honom, då Muller tydligen är den enda personen som kan rädda mänskligheten.

Längs vägen får vi veta vad Muller varit med om som lett honom till valet att bli eremit. Han känner sig förrådd av mänskligheten och den stora frågan är om han verkligen bryr sig om en mänsklighet som han inte längre känner sig vara en del av. Boken är berättad ur tre mäns perspektiv, som alla har sin egen moral och tycker sig göra ”det rätta”.

Jag blev rätt hooked och lyssnade klart boken på två dagar, såklart på dubbel hastighet. Så för mig var det en snabb och lätt lyssning, som väckte en del tankar, precis sådär som bra Sci-Fi ska göra. Men jag tror säkert att boken kunde mått bra av att vara lite kortare och jag valde också att blunda lite (med öronen) för en del problematiska partier som skvallrar om författarens kvinnosyn och det faktum att boken trots allt skriven för snart 50 år sen.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Lite äldre sci-fi är inte riktigt my cup of tea, mycket kan bero på den hemska kvinnosynen. Och visst, den tittar fram även i The man in the maze men inte såpass att boken inte går att lyssna på. För det gör den. Om du precis som jag skyr gammal sci-fi tycker jag den här boken ändå är värd en chans.

evelina_profilbeskrivning.png
Evelina: Jag minns att jag för många år sedan läste en kort berättelse om ett barn som gick vilse i skogen. Anledningen till att jag minns den starkt än idag är hur väl den lyckades få mig att känna den skräck som barnet kände inför insikten om att hon plötsligt var ensam och hjälplös.

Protagonisten i The Man in the Maze är långt ifrån hjälplös men han är mycket, mycket ensam. Förutom det faktum att han är fullständigt isolerad känner han sig dessutom främmande inför hela mänskligheten. Han vill inte att någon ska leta efter honom samtidigt som han verkar vilja bli funnen. Denna inre konflikt och den ensamhet som existerade genom hela boken var gripande och det jag kommer att minnas framförallt.

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag var inställd på att ge boken en chans trots att jag kände att det kanske inte skulle vara min kopp te, men det slutade ändå med att jag inte lyssnade färdigt. Min bild är nog därför inte särskilt rättvis, men det som gjorde att det inte funkade för mig (tror jag) var att jag hela tiden zoomade ut från en vad jag uppfattade det som monoton inläsning. Tappade intresset innan det hann bli intressant (kanske?) trots att handlingen egentligen inte var dålig på något sätt. Är nog för otålig för att lyssna på den här typen av böcker.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: The man in the maze påminner mig lite om Richard Mathersons I am legend och Ray Bradburys Fahrenheit 451. Det är något i hur karaktärerna uttrycker sig, hur de förhåller sig till sin omgivning som ensamma, starka överlevare. Tyvärr tycker jag inte att det här är riktigt lika bra som dessa moderna klassiker. Jag stör mig alltför mycket på avsaknaden av mer komplexa kvinnliga karaktärer och kan inte riktigt förlika mig med tanken på att de inte har en större betydelse än vad som skildras. När en kvinna enkelt kan ersättas av en timid och tillmötesgående ”female cube” så känns det rätt hopplöst ur feministisk synvinkel. Men det finns delar av berättelsen som ändå intresserar mig. Bland annat hur han skildrar sina karaktärers utseendefixering och rädsla för att åldras och den stora frågan om tanken på att offra enskilda individer för att rädda mänskligheten i stort. Att få en inblick i hur författare under sent 60-tal valde att skildra framtiden är även det intressant och kan verkligen vara en anledning i sig att ge denna scifi-skildring en chans.

omdugillar_themaninthemaze

The Man in The Maze – Vad tycker vi?

True Blood, del 1 – Vad tycker vi?

trueblood_nr01.png
Ni vet väl om att den populära tv-serien True blood finns som bok? Död tills mörkret faller är den första delen och när vi kände att vintern var lite för lång blev vi sugna på lite bit lit!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: För mig som uppskattade tv-serien baserad på böckerna var den här lyssningen helt klart en positiv upplevelse. Har man sett serien känner man verkligen igen sig i denna magiskt realistiska värld där vampyrerna har kommit ut ur garderoben och lever sida vid sida (nåja – något så när integrerat alla fall) med människorna. Jag gillar att Sookie får vara en komplicerad karaktär, hon är stark och står på egna ben men uppskattar också att bli omhändertagen i vissa situationer. Hon pendlar mellan att oroar sig för komplexa konflikter och ytliga saker som sitt utseende. Hon har även en härligt bitsk humor. Men en liten fnittervarning på en del ordväxlingar mellan Sookie och Bill. Vet att det ska vara ett sätt att skildra den sexuella spänning som tros uppstå mellan en modern ung kvinna och en hundratals år gamla och konservativ vampyr, men ibland blir det mer skrattretande än sexigt.

fantasysf_michelle_ny_presentation
Michelle: Not my kind of cookie. Jag tyckte att det hela bara var FÖR mycket och för teatraliskt … men sedan informerade min kollega mig om att True blood är klassat som ”Bit-lit”, det vill säga att den ska vara lite rolig/komisk men också lite allvarlig. Detta hade jag helt missat. Hade jag vetat detta från början hade jag kanske köpt det mer. Men jag har nog lite svårt för den här cross-genren och då gillar jag ändå filmer och tv-serier som Twilight, Vampire diaries, Buffy the vampire slayer och Underworld. Testade för några år sedan att se några avsnitt av tv-serien True Blood men gav då upp efter ett par avsnitt. Jag förstår helt enkelt inte grejen och känner mig lite utanför, uppenbarligen är det ju en bra serie när det är så många som älskar denna berättelse i både tv-serieformat och bokformat. Hm …

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag fick i uppgift att läsa Död tills mörkret faller för några år sedan, i en kurs om chick lit (tema: ”Bit lit”). Jag blev helt fast, och det var lika kul att lyssna nu som det var att läsa då. Det är lättsamt och roligt utan att för den skull förlora själva spänningsbiten, om man köper konceptet. Framför allt tycker jag så himla mycket om Sookie som huvudkaraktär: trots att hon är ganska ensam, och trots att det går jäkligt dåligt för henne majoriteten av tiden, försöker hon alltid se saker och ting från den ljusa sidan.

Det enda som kan kännas lite tråkigt är att det universum och den fiktiva verklighet i amerikanska södern som Charlaine Harris byggt upp inte används till något mer, kan jag tycka. Det hade varit så häftigt att läsa något längre om hur det gick till när vampyrerna ”kom ut ur kistorna” och allt det praktiska kring det. Vill ha detaljer och mer bakgrundsinformation som inte riktigt ryms i formatet helt enkelt.

omdugillar_trueblood

 

True Blood, del 1 – Vad tycker vi?

Möt Tim Burtons X-Men!

fantasysf_missperegrineshomeforpeculiarchildren
Boken Miss Peregrine’s home for peculiar children hade biopremiär den här hösten, regisserad av Tim Burton. Det har verkligen snackats om den här filmen, och som sig bör ville vi så klart lyssna på boken innan det var dags att se den på bio. Vad vi tyckte? Fortsätt läs!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag har läst den fysiska boken för länge sedan och då var det bilderna som drog in mig i berättelsen, som lockade mig att vilja läsa. Jag var lite rädd för att det inte skulle hålla som ljudbok i och med att bilderna var en så integrerad del av berättelsen. Men efter lyssningen så kan jag tycka att det faktiskt fungerar även utan. Det är magiskt och mystiskt och i texten lämnas utrymme för beskrivning av de bilder som man kan se i den tryckta utgåvan.

Det mest intressanta är hur barnen, som huvudkaraktären stöter på, till en början är som blanka blad. Ju längre berättelsen utvecklas desto mer komplexa blir de och frågeställningarna kring dem.

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har sina brister som ljudbok, men jag tycker ändå att historien till stor del håller och jag ser fram emot att både se filmatiseringen och att läsa de två avslutande delarna i serien.

fantasysf_michelle_ny_presentation
Michelle: Jag älskar den här typen av berättelser! Extra kittlande är att boken baseras på några bilder som författaren ska ha hittat på en marknad (om jag inte fått det om bakfoten). Hur spännande är det inte? Detta tycker jag tillför en mystik innan du ens har hunnit börja! Alla karaktärerna i boken blir allt mer intressanta under berättelsens gång. Det gäller att uppskatta denna mörka saga för vad den är. Jag gillar det verkligen!

Se även den fantastiskt filmatiseringen av boken. Jag älskar alla vackra miljöer och karaktärernas kostymer. Om du gillar Tim Burton’s Alice in Wonderland så kommer du även att älska denna film!

bea_profilbeskrivningar
Bea: 16-åriga Jacob upptäcker att de sagor hans farfar berättat för honom som barn är verkliga. De monster som hans farfar beskrivit och alla hans vänner med olika gåvor finns och Jacob måste hitta dem.

Jag gillar konceptet med de besynnerliga barnen. De är fast i en barnkropp trots att sinnet åldras, och lever samma dag om och om igen medan världen utanför fortsätter.
Det är en spännande bok men äventyr, besynnerliga karaktärer och monster blandat med humor.

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Jag måste erkänna att jag inte fastnade för varken Miss Peregrine eller de besynnerliga barnen. Det finns väldigt många där ute (och här inne på kontoret) som älskar boken, vilket inte alls är konstigt. Det finns potential, det är en kul grundidé och den lovar något riktigt unikt. Men för mig föll den platt, den var tråkig och lyckades inte alls bygga upp det mörker eller mysterium som jag hoppats på. Kanske är den bara inte för mig. Nä, jag tar heller och läser om Harry Potter, letar upp en ny x-men tidning eller ser en tidig Tim Burton film.

missperegrine_om-du-gillar

Möt Tim Burtons X-Men!

Farornas väg – Vad tycker vi?

farornasva%cc%88g_fantasygruppen
Fantasyserien The wheel of time är inte bara en av de mest efterfrågade på Storytel, det är också en av klassikerna i genren. När första delen äntligen släpptes som ljudbok jublade vi här och var ju så klart tvungna att diskutera!

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag uppskattade att berättelsen kändes lättillgänglig utan att bli banal. För en gång skull tyckte jag inte namnen på karaktärerna var krångliga att ta till sig eller att världen allt utspelar sig i var svår att acceptera. Den blev inte heller lika pretentiös som jag tycker att vissa fantasyböcker tenderar att bli när de försöker hålla någon form av traditionell ton (OBS på vissa). Den var inte tung att ta sig igenom och jag kände mig ständigt nyfiken på vad som skulle hända härnäst.

Att inte jämföra den här delen med Sagan om ringen är förstås svårt, men jag tycker man kan säga att det är mycket som Tolkien minus alla detaljerade beskrivningar av omgivning, närliggande byar, städer och landskapet utan att tappa ”trovärdighet” gentemot genren.

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Att lyssna på Farornas väg är som att besöka en kär vän. Jag plockade upp boken på biblioteket redan som ung bokslukare och blev förälskad i Robert Jordans värld. Idag, många år senare, har jag läst den första boken säkert fem gånger, men aldrig tagit mig igenom hela serien.

Det är svårt att vara objektiv, men den är precis lika bra som jag kommer ihåg den! Det är en rätt klassisk historia om gott och ont. Även fast jag vet precis vad som ska hända tycker jag den håller ett bra tempo med mycket action. Vi får lära känna ett gäng karaktärer, där huvudkaraktären Rand hamnar i skuggan av flera av sina färdkamrater. Men det som verkligen håller mig kvar är att Jordan skapat en gedigen värld (ja, du kan behöva googla fram en karta ibland) och ett av de mer genomarbetade magisystem jag stött på.

Jag tycker att det här är en av de där fantasy serierna man bara måste ha läst. Nu när den finns som ljudbok på Storytel ser jag min chans att äntligen ta mig an detta epos på riktigt.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Jag hade inte hört talas om den här serien innan, och var väl måttligt intresserad innan jag började lyssna. Jag trodde den skulle påminna om Sagan om Ringen allt för mycket. Men jag blev positivt överraskad och kom direkt in i handlingen. Robert Jordan bygger en detaljrik värld med intressanta karaktärer. Det ska bli roligt att se hur historien kommer utvecklas i kommande böcker. Ett plus för Viktor Åkerblom som gör en suverän inläsning.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Inledningen till den första delen i Robert Jordans serie Sagan om drakens återkomst var fängslande. En prolog som fick mig galet intresserad av att lyssna vidare, och superbt inläst av Viktor Åkerblom. Boken har spännande kvinnliga karaktärer som får ta plats vilket är ganska ovanligt för den här typen av fantasy och det gillar jag verkligen. Men tyvärr höll det inte riktigt hela vägen för mig. Med några få undantag har jag personligen ganska svårt för den här typen av episk fantasy. Jag gillar den i form av tv-serier eller filmer, men i bokform blir jag lätt uttråkad och lite uppgiven inför det faktum att det finns ett så sjukt stort antal delar att ta sig igenom. Men för dig som älskar Sagan om ringen eller längtar efter att sjunka ner i en helt ny värld under en lång tid framöver är det här verkligen rätt bokserie att börja med.

tobias_profilbeskrivning
Tobias: I dagsläget är det tyvärr så att om man vill hitta fantasy från storheter som David Eddings, Robin Hobb eller Robert Jordan (för att nämna några) på svenska måste man söka med ljus och lykta. Deras äldre böcker är sedan länge bortplockade från butikshyllorna och översatta nyutgåvor av klassiska fantasyverk är högst ovanliga. Förlaget Storyside gör därför en kulturgärning i och med att man nu producerar och släpper Sagan om Drakens återkomst som ljudböcker. Jag hoppas verkligen att många lyssnar på det här för kanske kan det leda till att flera fantasyserier dyker upp på svenska på Storytel!

omdugillar_wheeloftime

Farornas väg – Vad tycker vi?

Jenny Z på Storytel: Mina Topp 6

jennyZ_storytelboktipsar_sommarspecial
1). Hitchhiker’s guide to the galaxy – Douglas Adams
Ett episkt och galet scifi-mästerverk. Var nog den bok som först gjorde mig intresserad av den här typen av litteratur. Och så får en ju reda på meningen med livet också, bara det gör den väl värd en chans.

2). Goodnight Mr Tom – Michelle Magorian
Läste denna som barn tillsammans med min mamma och mindes den som så outgrundligt sorglig och vacker på en och samma gång. Läste om igen förra sommaren och insåg att den utan tvekan håller för en omläsning som vuxen – lyckan!

3). Expeditionen – Min kärlekshistoria – Bea Uusma
Min sambo fick boken i julklapp, men det slutade med att jag satt som klistrad över sidorna. Uusma är magiskt bra på att berätta om sin fascination, så till den milda grad att jag också börjar ligga vaken om nätterna och föreställer mig ensamheten på ett isblock i slutet på 1800-talet.

4). Boktjuven – Markus Zusak
En fantastisk bok om mod, vänskap och kärlek. Om att våga vara en god människa när det kan komma att innebära din död. En bok som alla borde läsa, speciellt idag när hatet och rädslan försöker så osämja mellan oss när vi alla borde stå enade.

5). Odinsbarn – Siri Pettersen
Episk fantasy har egentligen aldrig varit något för mig, tröttnar lätt av storslagna världsbyggen och intrikata beskrivningar av ännu en av författaren påhittad trollras. Men Pettersen och hennes Hirka tog mig med storm från första sidan. En berättelse om att höra till och att vara annorlunda, om utanförskap och främlingsrädsla. Jag älskar att vi som lyssnare/läsare inte blir skrivna på näsan om denna magiska värld som författaren bygger upp. Sakta, sakta lirkar hon upp strukturen och visar oss snarare än instruerar oss om karaktärerna och deras drivkrafter.

6). Veronika decides to die – Paulo Coelho
Minns att jag läste och läste och läste – allt kändes menlöst. Men så på slutet, de sista skälvande raderna, då ställdes allt på sin spets och jag ändrade helt uppfattning om läsupplevelsen. Den här boken fick mig att se på livet på ett nytt sätt.

jennyZ_profilbeskrivningar
//Jenny Z på Storytel

Jenny Z på Storytel: Mina Topp 6

Jill på Storytel: Mina Topp 5

jill_storytelboktipsar_sommarspecial
Rachel’s Holiday
Marian Keyes är en stor favorit, särskilt som semesterläsning. Serien om familjen Walsh (som kan läsas fristående) tycker jag bäst om, och min absoluta favorit är boken om systern Rachel.

The Great Gatsby
Detta är en av få, äldre böcker som man ”bör” läsa, som lyckats fånga mitt intresse från början till slut.

Journey to the River Sea
Jag läste Journey to the River Sea i svensk översättning när jag var 13, och sedan dess har jag kommit på mig själv att tänka på den av och till. Jag läste om den i vuxen ålder och gillade mycket fortfarande. Det är en varm och fin berättelse som utspelar sig på 1910-talet, om föräldralösa, engelska Maia som måste flytta från England till Amazonas, där livet minst sagt ser annorlunda ut än vad hon är van vid.

Utan personligt ansvar
Detta är den bästa av de två romanerna om Ester Nilsson tycker jag, men jag tycker absolut man ska läsa båda om man har tid och lust. Jag imponeras av hur pricksäker Lena Andersson är i sina formuleringar, och oavsett om man varit i en liknande situation eller inte finns det igenkänning på så många plan.

Strimmor av hopp
Om man kan tänka sig att varva ljudböckerna med e-böcker: Strimmor av hopp av Ruta Sepetys! Så bra och välskriven berättelse om 15-åriga, litauiska Lina och hennes familj som blir bortförd till ett fångläger i Sibirien under andra världskriget.

Bubblare: Rekommenderar hela A Song of Ice and Fire serien, men tredje boken A Storm of Swords är min favorit. Uppdelad i två hos Storytel!

jill_profilbeskrivningar
//Jill på Storytel

Jill på Storytel: Mina Topp 5

Vi har lyssnat på Time’s Eye!

BLOGGBOKCIRKEL_01fantasy
Vad skulle hända om Alexander den store träffade Djingis Khan?

Den här frågan besvaras i Time’s eye – ett riktigt scifi-epos som vi bara var tvungna att ta oss an. Att en av författarna är Arthur C. Clarke gör det hela dessutom mycket mer spännande! Läs vad vi tyckte helt enkelt, vi är överlag väldigt positiva! Och du – är du inte van vid att läsa scifi så tror vi att det här är en riktigt bra inkörsport!

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Av någon mystisk anledning befinner vi oss på en jord där olika bitar av mänsklighetens historia sytts ihop till ett enda stort lapptäcke. Vad händer när människor och natur från olika tidsåldrar krockar? Jag är ju otroligt fascinerad av koncept och det här är helt klart en konceptbok. I början var jag lite orolig att boken skulle vara svår att lyssna till, men jag insåg snabbt att det bara var att luta sig tillbaka och bli underhållen.
Time´s Eye är första boken i serien A Time Odyssey. Om man vill kan man se paralleller med Arthur C. Clarke och Stanley Kubricks bok/film 2001: A Space Odyssey. Eller så kan man bara ha roligt åt att träffa historiska figurer som plockats ur sin tid och måste hantera den här bisarra situationen.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Time’s eye är en klassisk sci-fi med tidsresor skriven av Arthur C. Clarke och Stephen Baxter. Eller just tidsresor kanske inte är rätt formulering. Plötsligt är tiden inte längre linjär och Jorden har blivit ett lapptäcke av olika tidsperioder som övervakas från silvriga föremål i himlen.

Jag tycker att idén kring att jorden delas upp i zoner med invånare från olika tidsåldrar känns orginell. En perfekt bok för scifi-fantaster, Arthur C. Clarke-fans och även den nyfikne som alltid undrat vad som händer om Alexander den Store möter Djingis Khan.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Time’s eye är väldigt mycket en konceptberättelse, dvs. inte särskilt karaktärsdriven. Det betyder inte att boken saknar intressanta karaktärer, det var ett par stycken som jag fastnade för, men det är inte dem som får mig att vilja lyssna vidare. Det var till en början klurigt att hänga med när karaktärerna var svåra att särskilja. Men när jag släppte behovet av att ha full koll på allt och alla så tog boken mig med på en härlig resa. Gillar verkligen berättelser där mänskligheten och människans villkor sätts på sin spets och får mig att utmana mig själv i hur jag ser på min omgivning. Älskar även när fiktionella berättelser tar sig friheter med verkliga historiska personer, i detta fall bland annat Rudyard Kipling och Alexander den store. Även om just dessa versioner av personer nog måste ses som parallella och inte samma som de som levt i vår tid.

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag såg fram emot att lyssna och (trodde att jag) gillade upplägget med den brutna tidslinjen. Tyvärr insåg jag ganska snart att det här inte är min typ av bok. Jag gillar att ha stenkoll, och när jag kom på mig själv med att blanda ihop karaktärerna av och till för att jag tappade koncentrationen (delvis för att vissa beskrivningar blev för utsvävande för min smak), blev jag irriterad och hade svårt att komma in i berättelsen igen. Jag misstänker att det har till stor del att göra med att den för min del inte fungerade så bra som ljudbok, särskilt inte vid speedlyssning. Boken är välskriven, men i mitt fall för snårig för att hålla upp intresset hela vägen helt enkelt.

tobias_profilbeskrivning
Tobias: Korrekt beskrivning av vetenskap samt kompetenta huvudpersoner – Där har du en enkel men bra grund till en science fiction-berättelse och något som Arthur C Clarke byggt stora delar av sin författargärning på. Time’s Eye, och serien den är del av, är det sista verk han hann med under sitt liv men är inte för det en dum introduktion till författaren. Den får två tummar upp av mig. Gillar man det här kan man sen på Storytel gå vidare med ”Fountains of Paradise” av samma författaren, eller ”Ensam på Mars” av Andy Weir för något lite modernare men i samma anda.

fantasy_omdugillar

Vi har lyssnat på Time’s Eye!