Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Änkan – Så tycker vi!

fionabarton_ankan_spanningsgrupp
En av årets stora spänningsromaner har helt klart varit Änkan av Fiona Barton. Det har snackats om den här boken och den har hyllats till skyarna. Vi var ju därför tvungna att kolla om den höll hela vägen. Lyssna du med!

alex_deckare_profilbeskrivningar.png
Alex: Jag älskade den här boken! Änkan handlar om ett gift par som får hela sin värld upp- och nervänd när maken Glen blir anklagad för ett hemskt brott. Frågan man ställer sig genom hela boken är; vet hustrun om Glens mörka hemligheter?
Om du är typen som gillar att man aldrig riktigt säkert vet vem som är skyldig, så är detta en perfekt bok för dig.

Jag gillade att berättelsen började dramatiskt då maken Glen blir påkörd av en buss. Det påminner lite om hur tv-serie avsnitt börjar. I början av ett avsnitt så får man se något som utspelar sig i framtiden, sen handlar resten av avsnittet om hur det ledde till den händelsen. Det är ett bra sätt att få läsarens uppmärksamhet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Läser väldigt sällan spänningsromaner, men efter Kvinnan på tåget har jag blivit lite mer öppen för genren. Änkan är lika bra, men på ett annat sätt. Där Kvinnan på tåget är gastkramande på ett fartfyllt sätt, är Änkan krypande obehaglig. De olika berättarperspektiven kompletterar varandra på ett snyggt sätt och Barton lyckas med konststycket att väva samman en historia i olika tidsperspektiv utan att det blir alltför snurrigt för lyssnaren/läsaren att hänga med.

micke_deckare02
Micke: Det här var nog den mest spännande spänningsromanen jag läst i år. Fantastiskt välskriven. Skildringen av den brittiska sensationsjournalistkåren är skrämmande trovärdig.

majasprofilbeskrivning
Maja: Trots att handlingen bitvis är mer förutsägbar än vad jag väntat mig gör Bartons berättarstil att spänningen håller i sig. Jag hade ändå gärna sett att det gick undan lite mer i inläsningen, vet att Anna Maria Käll är en favorit hos många men tyvärr inte min kopp te – i alla fall inte den här gången.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Den riktiga nagelbitaren i Änkan var inte jakten på den skyldiga – utan min farhåga boken igenom var att författaren Fiona Barton inte skulle lyckas sy ihop den berättelse som hon så elegant lagt fram för oss. Visst måste det finnas en ynka lös tråd? Jag riktigt väntade på det snedsteg som skulle göra att trovärdigheten ramlade samman. Men det snedsteget kom aldrig. För en ovan spänningsläsare var Änkan en ögonöppnare. Det är inget med Bartons spänningsrecept som är enkelt då hon lyckas varva tid och perspektiv och få det att kännas fullkomligt förståeligt, något som så få andra författare klarar av. Obehaget att få befinna sig i huvudet på en person som kan vara fullkomligt från vettet följer läsaren boken igenom och sätter perspektiv på vad galenskap faktiskt är.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Jag älskar när författare lyckas ta ett helt nytt grepp på ett välbekant tema! Här följer vi ett ett kidnappningsdrama ur ett anhörigperspektiv där den brottsanklagades fru får komma till tals. Och det ska visa sig att hon har en hel del att berätta om sin man. Även om boken handlar om ett brott hittar du dramatiken djupt nere i karaktärernas psyken snarare än de händelser som inträffar under berättelsens gång. Barton lyckas dessutom teckna ett nyanserat och sympatiskt porträtt av en journalist som jagar de stora rubrikerna och på samma gång skildra den engelska skvallerpressens cynism, ett uppdrag som borde vara omöjligt. Hatten av, Fiona Barton!

anna_deckare05
Anna: Jag tyckte mycket om den här boken! Den var komplicerad på ett lätt sätt och väckte en massa tankar om vem eller vilka som blir offer i en brottsutredning med efterföljande mediadrev.

Huvudpersonerna skiftar mellan att vara tilltalande och osympatiska och författaren planterar ut små snillrika ledtrådar både till själva storyn och till karaktärernas personligheter som hon sen använder vid oväntade tillfällen. Anna Maria Käll läser (som vanligt) med full inlevelse och trovärdighet och passar perfekt till den här boken.

om-du-gillar_ankan

Änkan – Så tycker vi!

Isvittring – En ny spännande favorit?

isvittring_gruppdiskussion.png
Omslaget till Isvittring av Solveig Vidarsdotter fick oss alla att spara den i bokhyllan direkt. Det utstrålar kyla och snö, vilket dom bästa deckarna innehåller. Så vi var ju tvungna att lyssna! Läs vidare för att se vad vi tyckte – och lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om boken!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Den här gillade jag som är lite svag för socialrealistiska berättelser. Den var dessutom spännande på riktigt och får ett extra plus i kanten för den härliga miljön, jag fick nästan en känsla av Nordnorge ibland. Ser fram emot fortsättningen.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det tog ett litet tag innan jag kom in i den här berättelsen, men sedan artade det sig. Ett trevligt tidsfördriv med en lagom läskig jakt på mördaren. Gillade också att det inte var alltför polisiärt, att man fick följa livet i det lilla samhället snarare än en polisutredning. Fattade tycke för flera av karaktärerna, speciellt huvudpersonens pappa som på ett resolut sätt visade var skåpet ska stå!

micke_deckare02
Micke: Den här gillade jag inte. Vet inte vad det är med mig men det känns som att jag är inne i en period när jag inte längre gillar den här typen av deckare. Jag har kanske blivit Storytel-original-skadad. Tycker det är alldeles för långsamt och ospektakulärt. Plus ändå för stämningen och de ensliga miljöerna.

anna_deckare05
Anna: Jag gillade Isvittring, ungefär från mitten och framåt. Då hade man fått koll på karaktärerna och de fick blomma ut mer. Jag som gillar deckare i kalla klimat hade gärna sett mer snö och iskyla i berättelsen. Det jag uppskattade med den andra halvan var att flera relationer blev gripande, miljön var ovanlig och det förekom flera annorlunda och spännande bikaraktärer. När jag lyssnat klart tänkte jag att det vore kul att få höra en fortsättning på serien!

majasprofilbeskrivning
Maja: Det var kul att lyssna till en deckare som överraskade och visade sig vara något helt annat än vad man väntat sig, och dessutom intressant att gräva i huruvida det kommer att komma en uppföljare. Efter lite detektivarbete kom vi fram till att det faktiskt verkar som om Vidarsdotter inom kort ska släppa ytterligare en bok.

isvittring_omdugillar

Isvittring – En ny spännande favorit?

För dig som gillar politiska draman, rävspel och intriger!

houseofcards_spanning01
Få är det väl som missat tv-serien House of Cards som utspelar sig i maktens korridorer. Men visste ni att den är baserad på en bok? Eftersom flera av oss är fans av serien var vi ju tvungna att lyssna på boken också. Vilken är bäst?

märta_deckare01
Märta: Jag hade stora förhoppningar på den här boken eftersom jag hört så mycket bra om tv-serien och vi vet ju alla att boken alltid överträffar filmen. Tyvärr blev det inte alls så för mig den här gången. För alla som gillar politiska draman, rävspel och intriger tror jag att den här boken passar utmärkt. För mig som gillar fartfylld action passade tv-serien bättre, även om jag stundvis tycker att även den blir lite seg.

majasprofilbeskrivning
Maja: Jag hade ganska lågt ställda förväntningar och trodde nog inte att detta var riktigt my cup of tea – vilket visade sig stämma. Det bästa med (den amerikanska tv-serien, som jag sett) är ju trots allt de nyanserade personporträtten och det allmänmänskliga i drivkraften, vilket man totalt saknar här. Fokus ligger istället helt på det politiska spelet och dess teknikaliteter – vilket nog många kan gilla. Om man älskar det brittiska, det sluga, det kallsinniga och vill lära sig mer om exakt hur ett lands politiska system är uppbyggt och fungerar (eller ej) så är det här boken för dig.

cecilia_deckare03
Cecilia: Skammens stund är kommen ty jag somnade hela tiden när jag försökte lyssna på boken. Gav mig istället på tv-serien (den brittiska) men även den fick mig att snarka. Jag får helt enkelt erkänna mig besegrad och inse att alla böcker inte är för alla. Boken är säkert spännande för någon med lite mer intresse för det politiska spelet i Storbritannien.

micke_deckare02
Micke: Detta var lite för avancerat för mig. Jag tänkte att jag skulle lära mig förstå det brittiska politiska systemet en gång för alla men jag tror nästan att jag bara blev mer förvirrad. Överhus, underhus, piskor (!?) osv. Jag har sett både den amerikanska och den brittiska tv-serien, tycker båda var ganska – mycket bra. Skillnaden är kanske att man inte riktigt behöver förstå alla detaljerna när man kollar tv-serierna (det är underhållande ändå, speciellt i den amerikanska) medans det är ganska mycket fokus på just dessa politiskt teoretiska detaljerna i boken. Säkert underbart att grotta ned sig i för någon som redan har hyfsad koll och ett intresse för det brittiska parlamentets uppbyggnad, men för mig gör det bara att jag tappar intresset.

anna_deckare05
Anna: Den här boken är inte något för den som letar lättsam underhållning och många fullödigt berättade kvinnliga karaktärer. Även om TV-serien följer boken ganska väl så är i alla fall den amerikanska versionen mycket smaskigare och huvudpersonen Francis en intressantare huvudperson än i boken. Och Francis fru är i boken en lydig hemmafru som bara åker till landet hela tiden, man saknar Claire Underwood som motor i boken! Men, Reine Brynolfsson gör en väldigt bra inläsning, lågintensivt lyfter han en ganska enformig historia till i alla fall stundtals spännande lyssning.

houseofcards_omdugillar

För dig som gillar politiska draman, rävspel och intriger!

Kvinnan på tåget – En oförutsägbar snackis!

kvinnanpataget_spanningsgruppen
Förra årets stora snackis var Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Den jämfördes med Gone Girl av Gillian Flynn, en bok som de flesta plöjde när den kom ut (och har du inte lyssnat på den än så är det dags nu!). Saker som blir snackisar måste så klart lyssnas på och snackas om här på Storytel.

anna_deckare05
Över en lunch satte vi oss ner och började grotta ner oss i vad som egentligen är grejen med Kvinnan på tåget, och vad vi tycker är syftet med deckare och spänningsromaner överlag. Det blev tydligt två läger där Anna stolt höll i fanan för oss som inte tycker att det viktigaste är att få veta vem som är mördaren utan att sakerna runtomkring och resan dit är det viktiga.

Märta, Maja och Cecilia däremot, tävlingsmänniskor i grund och botten, menade att ju snabbare de listade ut vem som var den skyldiga eller hur scenariot egentligen låg till, desto bättre, det gör att man känner sig smart. Det är det som driver dem till att lyssna vidare, så också med den här boken. Lite mer diplomatiskt berättade Micke att han tycker nog att man ofta förstår i början vad grejen är, oavsett bok, men att det inte förtar upplevelsen.

märta_deckare01

majasprofilbeskrivning
Kvinnan på tåget är en riktig spänningsroman med en huvudkaraktär som har minnesluckor. Boken har blivit tokhyllad, och Cecilia förklarar att ”den inte känns som ännu en thriller i mängden. Spänningen finns där, men det är inte full action från början till slut utan snarare krypande in under-skinnet-spänning”.

Rachel är alkoholiserad, något som är otroligt skickligt gestaltat av författaren. Anna berättar att hon blev väldigt gripen av hennes berättelse. “Hennes livssituation öppnade verkligen min empatidörr på vid gavel och jag tycker att författaren beskrev hennes liv så nervigt realistiskt att jag kände mig som hon, precis hur det skulle vara att befinna mig i hennes situation.”

cecilia_deckare03
micke_deckare02
Maja håller med, det som lockade henne med boken var Rachels historia. “Man ville gräva, veta mer och få reda på varför hon blivit trasig. Ett annorlunda, och trots det söndriga, uppfriskande kvinnoporträtt.”

Rachel blir vittne till något som skakar om henne totalt, men minnesluckor och bakisångest gör att hon inte riktigt är säker på vad hon har sett. Hon är däremot säker på att hon har information om något och att det är något väldigt viktigt som hon har glömt. Snart börjar Rachels jakt på sina egna minnen.

Att Rachel också är en så kallad “opålitlig berättare” gör boken ännu bättre, att man hela tiden får följa hennes perspektiv men aldrig riktigt vet vad som är sant triggar något i oss. Utan att avslöja för mycket så är boken oförutsägbar och har ett driv som gör att man hela tiden vill fortsätta lyssna.

Märta säger att för henne var boken den perfekta pusselromanen:  “Det är flera olika perspektiv på samma händelse och bit för bit klarnar historien, men inte förrän på slutet förstår man hur det hela hänger ihop”.

Boken finns som både e-bok och ljudbok, engelsk och svensk variant. Micke berättar: “Jag rekommenderar den engelska ljudboksversionen där de tre olika kvinnornas perspektiv läses av tre olika inläsare!”. Det ger en annan förståelse, även om den svenska versionen också är riktigt bra och läses av fantastiska Angela Kovács.

Om-du-gillar_kvinnanpataget2

Kvinnan på tåget – En oförutsägbar snackis!

Vad tycker vi om Kolbarnet?

Vintern har varit lite sisådär i år, några veckor med bitande iskyla men i övrigt ganska milt. Om man råkar vara ett fan av vinter och kyla så får man göra det bästa av situationen för att skapa lite stämning. Ett tips är att lyssna på en bok där miljön gör så att man fryser ända in i ryggmärgen!

kolbarnetMärta, Anna, Micke och Cecilia tycker till om Kolbarnet av Monica Kristensen.

Ett gäng Storytellare satte sig ner och snackade om Kolbarnet av Monika Kristensen. Berättelsen utspelar sig på Svalbard vilket ju är en märklig plats i sig, ovanlig att förlägga en deckare på. På Svalbard kan man inte gå utanför dörren utan att ha ett gevär med sig, för runt hörnet kan en isbjörn lura. Det är också platsen där man varken får födas eller dö på och man får heller inte vara arbetslös. 2000 personer på en ögrupp mitt ute i ingenstans – egentligen är det ju den perfekta platsen att placera en deckare på.

Så, vad tyckte vi då? Vi imponeras av författaren, det märks att hon bott på Svalbard, man kan riktigt känna den klaustrofobiska stämningen i ett så litet samhälle, omgivet av en så sträng natur. Vi har också fått veta att Kristensen är polarforskare, hängt på både Arktis och Antarktis vid flera tillfällen, gjort flera expeditioner och verkar vara en grymt cool person!

cecilia_deckare03
Cecilia nämner att hon verkar vara lite av en “Bea-person”, alltså Bea Uusma som skrev den fantastiska boken Expeditionen – Min kärlekshistoria. Besattheten och engagemanget i polarmiljön har de gemensamt.

Både Cecilia och Anna började tokgoogla saker kring författaren, satellitbilder över Svalbard, kolgruvorna och vad isbjörnar äter när de läste Kolbarnet. Kristensen gör ett bra jobb när det gäller att väcka nyfikenhet! Att ta sitt pick och pack och hänga på Svalbard någon vecka känns nu överraskande lockande.

anna_deckare05
Kolbarnet är egentligen del två i den här serien men det svenska förlaget har valt att ge ut den som del ett. Under våren kommer uppföljaren. Det märks ändå lite att det är del två, poliskaraktärerna tänker tillbaka på saker som hänt i förra boken och det kan göra det svårt att hänga med ibland.

Särskilt början av boken var sjukt spännande, och uppläsaren Angela Kovács gör det otroligt bra. Vissa partier i boken är dialog mellan barn, det imponerar också alldeles extra!

märta_deckare01
Vi kan alla enas om att bokens starkaste egenskap är miljöbeskrivningarna. Deckaren är trevlig och tickar på, men det är snön och minusgraderna som gör det. Det är det som gör att man vill lyssna vidare. Cecilia jämför med Elly Griffiths deckare, mysiga snarare än läskiga, och även om det inte finns isbjörnar i Norfolk där Griffiths huvudperson bor så spelar den karga naturen en stor roll även i den deckarserien.

Micke sammanfattar det hela med att säga att det är en bra bok – en fyra i betyg!

micke_deckare02

Vad tycker du?

Vad tycker vi om Kolbarnet?

Gillian Flynn, vad tycker du?

Som vi har väntat, en ny bok från Gillian Flynn! Ingen kan väl ha missat succén Gone Girl, och har ni mot förmodan gjort det så är det dags att lyssna på den. Få thrillers är så välskrivna och oväntade som den.

27989
Här är vi stora fans av Flynn så när kortromanen En sån som du släpptes var vi fyra spänningsfantaster som beslutade oss för att diskutera den. Kolla in vad dom tyckte!

micke_deckare02

Micke: Fantastiskt läskig och oförutsägbar novell som jag tycker påminner väldigt mycket om en klassisk “spökhistoria” till formen. Psykopat-ungen ger mig kalla kårar!

anna_deckare05

Anna: När jag väl kom över den första besvikelsen över att det inte var en fullängds-roman Flynn skrivit utan en novell på endast 1,5 timme tog jag ett djupt andetag och började lyssna. Nästa reaktion var ”Är det verkligen rätt bok jag lagt i bokhyllan?”.

Det visade sig vara rätt bok och det var riktigt roligt! Rått, hårdkokt och svart. Jag hade fortfarande gärna sett att berättelsen fick breda ut sig i en hel roman, huvudpersonen väcker nyfikenhet och boken har en massa överraskningar och vändningar som sätter myror i huvudet. Det där hemska huset och det onda barnet var riktigt creepy. När man läser noveller tycker jag att sättet författaren lyckas med slutet är mer avgörande än för romaner. Flynn lyckas ganska bra men kanske inte i nivå med de allra bästa novellisterna.

cecilia_deckare03

Cecilia: Äntligen något nytt från Gillian Flynn! Som jag har längtat! Blev lite besviken när jag såg att det bara var en novell, jag hade förväntat mig riktigt maffig Flynn-roman att lyssna på såhär i höstmörkret. Men faktum är att ”En sån som du” inte behöver vara längre. Den uppfyller alla de där kriterierna som Gillian Flynn fått mig att älska – Fantastiska personskildringar, nagelbitande spänning och så den obligatoriska tvisten! Allt detta lyckas hon skickligt väva in i detta miniformat.

märta_deckare01

Märta: Som ett stort fan av Gillian Flynn blev jag förstås överlycklig av att se en ny bok av författaren på Kommande böcker. Blev aningens besviken när jag sekunden senare upptäckte att det var en novell och inte en ny roman. Men självklart tog jag mig ändå an boken, och mina förhoppningar var om möjligt ännu högre än om det hade varit en roman. Av någon anledning har jag alltid otroligt höga förväntningar på noveller, som att de måste vara perfektion bara för att de är korta. Och den här gången blev jag inte besviken.

I början av berättelsen kom jag på mig själv med att fundera över hur författaren skulle lyckas få till ett bra slut, det kändes så självklart. Men då underskattade jag Gillian Flynn. Snart tog berättelsen en oväntad vändning och jag var såld och kunde inte sluta lyssna.

Vad tycker du om ”En sån som du”?

 

Gillian Flynn, vad tycker du?