Hemmet: Vad tycker vi?

hemmet_mats_Strandberg_BLOGGEN.png
Flera här på Storytel-kontoret plöjde både ”Engelsforstrilogin” och ”Färjan” när de kom ut. Och vi älskade! Så när en ny bok av Mats Strandberg kom ut var vi ju tvungna att kolla in. Kan en bok som utspelar sig på ett ålderdomshem vara nåt? Och ja, det kunde det verkligen, lyssna genast!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: ”Hemmet” har samma fina karaktärsbygge som ”Färjan” men med skräckelement tagna från väldigt olika världar. Där det i ”Färjan” är rå, äcklig och blodig skräck fylls jag som läsare av ”Hemmet” av ett obehag som grundar sig i något hel annat. Här är det inte egentligen den yttre hotet som är värst utan insikten om det egna åldrandet, känslan av att livet är ömtåligt och att vi alla blir gamla en dag. Han beskriver livet för dessa gamla och ömtåliga människor på ett så fint och kärleksfullt sätt, samtidigt som han väver in det läskigt okända som drabbar dem. Han gör det riktigt bra och jag går ifrån läsningen med ett obehag i hela kroppen. Inte för att jag känner rädsla inför de spöklika elementen utan för att jag skakas om vi tanken på att jag själv är långt ifrån odödlig.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Oförklarliga fläckar växer fram på väggar och tak, på äldreboendet basar en gräslig kvinna som bara bryr sig om att pyssla med personalens schema och lilla mamma är inte sig lik och väser brutala sanningar som ingen borde veta om.
Skräckmästaren Mats Strandbergs nya roman ”Hemmet” är både otäck och rolig, både skrämmande och sorglig. Men den är främst en kärleksförklaring till våra äldre, fasan över att ingenting är sig likt med lilla mamma, och hur det känns att återvända till sin hemort, fenomenalt inläst av Johan Ehn.

louella_profilbeskrivningar
Louella: Den här boken har begåvats med en fantastiskt duktig inläsare, som om inte en fantastisk författare vore nog! Efter ett par kapitel (kanske lite mindre lysande, så håll ut!) står det klart att besöket på Tallskuggans äldreboende kommer att bli mycket fascinerande på flera sätt. Ålderdomens obehagliga sidor känns tabu att tala om, men sättet på vilket Mats Strandberg gestaltar den – och då i dess kanske värsta tänkbara form – är just fascinerande och intressant, eftersom han gör det med sådan respekt och förtrogenhet. Fascinerar gör också de omsorgsfullt tecknade personporträtten, inte bara Nina och Joel och det gemensamma såret som plötsligt går upp på nytt … samt förstås den krypande skräcken.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag är egentligen inget fan av deckare och spänningsromaner. Inte för att jag inte gillar att bli skrämd utan för att den sortens litteratur ofta tråkar ut mig. Jag bryr mig inte om vem mördaren är, eller vad mystiska försvinnanden beror på.
Med det sagt är ”Hemmet”, faktiskt, något helt annat än ovanstående sömnpiller. Här finns välskrivna karaktärer som verkligen fångar mitt intresse (God dag, mitt namn är Edith Andersson…) en inte ofta gestaltad miljö (ett ålderdomshem) och åkommor, fenomen och twister (demens, droger, trassliga relationer och luriga spöken??) som skruvar till det hela. Plus en grymt bra inläsare!

Jag var kanske lite skeptisk, men oj vad jag gillar den här boken!

omdugillar_hemmet.png

Hemmet: Vad tycker vi?

För dig som älskade ”Den hemliga historien”!

blogg_ennastansannhistoria.png
Många på Storytelkontoret älskar boken Den hemliga historien av Donna Tartt, när vi då hörde talas om en bok som liknar den här hyllade berättelsen så var vi ju så klart tvungna att kolla in! Och nog blev vi positivt överraskade.

anna_deckare05
Anna: Att återvända hem till sin barndomsstad och konfronteras med sin ungdoms mörker är ett väl beprövat knep för att kickstarta en historia och det är precis så den här boken börjar. Här tvingas huvudpersonen hem till mamma i Skåne, arbetslös och nydumpad. Han bestämmer sig för att skriva en bok om det som hände honom och hans studiekamrater, tolv år tidigare då en av dem blev dömd för mordet på en omsusad författare.

Det är helt enkelt att alldeles underbart upplägg! Författaren får med allt man kan önska sig i form av studentnostalgi, ungdomar som skapar sig en ny identitet, en sprakande ledare för studenterna att följa, sex, alkohol, drömmar och ond bråd död. Dessutom ironiserar Edvardsson lagom vasst kring det blodiga allvaret och romantiken runt författandet, det blir pricken över i för den här oemotståndliga bokpärlan!

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: Zackarias börjar studera på en skrivarutbildning i Lund 1996 där han träffar Adrian, Betty och Fredrik. Vännerna hade en speciell relation till varandra, men de hade alla ett gemensamt intresse; skrivandet. En dag blir Adrian åtalad för mord på den legendariska författaren Leo Stark. Efter 12 år så åker Zackarias tillbaka till Lund för att skriva en roman om vad som verkligen skedde.

Han intervjuar sina gamla klasskompisar och hemligheter kommer fram till ytan och det Zackarias får svar på visar sig inte vara så som han minns det. Boken har två parallella handlingar där en utspelas i den skrivna romanen och en i nutiden. Det jag verkligen gillade med En nästan sann historia var att Mattias knöt ihop de två parallella handlingarna så snyggt i slutet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag tillhör den lilla skara som inte är överförtjust i Donna Tartts Den hemliga historien. Missförstå mig inte, jag gillar den, men tycker det blir lite för mycket navelskåderi och upphöjning av en akademisk miljö som känns elitistisk på ett ganska ohärligt sätt. I En nästan sann historia får jag massor av det jag gillar med Tartts moderna klassiker, men den har ett lager av humor och självdistans som gör att jag kan grotta ner mig i miljön och personerna (som ofta är härligt osympatiska) utan att bli helt uttröttad. Speciellt också med tanke på att den är exemplariskt kort i förhållande till Tartts tegelsten.

emma_profilbeskrivningar
Emma: När jag hörde att En nästan sann historia liknats vid en av mina favoriter, Den hemliga historien av Donna Tartt, tänkte jag: ajajaj, det här är bäddat för för besvikelse. Till min stora glädje lyckas Mattias Edvardsson överträffa mina förväntningar med råge! Det är välskrivet, lätt att hänga med i, spännande, roligt och dessutom lyckas han muta in en egen plats i aka-porren, alltså berättelser som utspelar sig i, och gärna romantiserar, den akademiska världen (tänk skoluniformer och internat). Lysande, Edvardsson!

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Ni vet när man ramlar över böcker som man vet att man kommer tipsa alla man känner om? Det här är en sån bok. Jag fullkomligt älskar den, inte bara storyn men också språket. Det här är en välskriven bladvändare och en perfekt sommarbok!

Om-du-gillar_ennästansannhistoria

För dig som älskade ”Den hemliga historien”!

Vad tycker vi om ”Minnespusslet”?

minnespusslet_blogginlagg
Agnete Friis, en av författarna till Pojken i resväskan, är tillbaka med en ny bok. Minnespusslet tar plats i Danmark och handlar om Ella som är ett så kallat “hopplöst fall”. Hon har alla möjliga problem och när hon är full kommer minnen av vad som egentligen hänt under barndomen fram … Vi var så klart tvungna att prata om den här spännande romanen!

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar verkligen böcker där man inte riktigt vet vad som hänt, där man inte riktigt kan lita på berättaren. Det är den bästa sortens spänning och Minnespusslet kvalar verkligen in i den kategorin. Det här är krypande och trasigt och ja, helt enkelt riktigt bra. Lo Kauppi briljerar som vanligt, jag har fått en ny favoritinläsare!

anna_deckare05
Anna: Den här boken lyssnade jag på varje vaken sekund. Kanske inte egentligen för mysteriet så mycket som inläsarens symbios med huvudkaraktären. Järnspikar vad bra Lo Kauppi är på att krypa in under huden både på mig och berättelsen!
Vad gäller bokens handling så är den väl uppbyggd, otäckt verklig och gripande. Författaren beskriver personerna i samhällets utkant nästan med vällust. Man sugs in i deras misär, deras smuts, smärta och ständiga återfall. Rekommenderar starkt till alla som vill bli uppslukade!

emma_profilbeskrivningar
Emma: Åh, vad jag gillade den här boken! Av titeln att döma skulle den lika gärna kunna handla om hur man tränar upp minnet, men låt inte detta lura dig. Här rullas en mörk berättelse om förträngda minnen och kantstötta människor sakta upp. I tankarna återkommer jag ständigt till Gillian Flynns (i mitt tycke de absolut bästa) spänningsromanern Mörka platser och Vassa föremål. Och Lo Kauppis inläsning får huvudkaraktärens sårbarhet och på samma gång obändiga vilja att komma fram på ett helt fenomenalt sätt.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Jag har svårt att beskriva varför jag tycker så mycket om Minnespusslet – karaktärerna är osympatiska, handlingen sävlig och huvudkonflikten glimtar sällan fram någonstans i bakgrunden. Ändå är den som inget jag läst tidigare och så himla bra. Applåder och trumpeter till inläsaren Lo Kauppi som ger berättelsen liv. Aldrig trodde jag att jag skulle vilja dröja kvar i misären bland uppgivna missbrukare, men jag tänker fortfarande på hur de har det ibland och hoppas att de mår bra.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En otroligt spännande bok! Boken passade uppläsaren perfekt. Hon beskrev karaktärerna och miljön på ett väldigt trovärdigt sätt. Minnespusslet handlar om Ella som har vuxit upp i olika fosterhem och har haft en traumatisk barndom. Hon har inte många minnen från tiden innan den hemska händelsen. Hon tvingas fly från myndigheterna som hotar med att omhänderta hennes son. Hon flyr då till det enda säkra stället hon vet; hennes farmors gamla hus vid havet.

Återföreningen med sina gamla hemtrakter väcker motvilliga minnen, men de visar sig vara förvrängda. Det var väldigt spännande att följa Ellas resa när hon ville ta reda på sanningen om den hemska händelsen som förstörde hennes liv.

minnespusslet_omdugillar

Vad tycker vi om ”Minnespusslet”?

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Änkan – Så tycker vi!

fionabarton_ankan_spanningsgrupp
En av årets stora spänningsromaner har helt klart varit Änkan av Fiona Barton. Det har snackats om den här boken och den har hyllats till skyarna. Vi var ju därför tvungna att kolla om den höll hela vägen. Lyssna du med!

alex_deckare_profilbeskrivningar.png
Alex: Jag älskade den här boken! Änkan handlar om ett gift par som får hela sin värld upp- och nervänd när maken Glen blir anklagad för ett hemskt brott. Frågan man ställer sig genom hela boken är; vet hustrun om Glens mörka hemligheter?
Om du är typen som gillar att man aldrig riktigt säkert vet vem som är skyldig, så är detta en perfekt bok för dig.

Jag gillade att berättelsen började dramatiskt då maken Glen blir påkörd av en buss. Det påminner lite om hur tv-serie avsnitt börjar. I början av ett avsnitt så får man se något som utspelar sig i framtiden, sen handlar resten av avsnittet om hur det ledde till den händelsen. Det är ett bra sätt att få läsarens uppmärksamhet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Läser väldigt sällan spänningsromaner, men efter Kvinnan på tåget har jag blivit lite mer öppen för genren. Änkan är lika bra, men på ett annat sätt. Där Kvinnan på tåget är gastkramande på ett fartfyllt sätt, är Änkan krypande obehaglig. De olika berättarperspektiven kompletterar varandra på ett snyggt sätt och Barton lyckas med konststycket att väva samman en historia i olika tidsperspektiv utan att det blir alltför snurrigt för lyssnaren/läsaren att hänga med.

micke_deckare02
Micke: Det här var nog den mest spännande spänningsromanen jag läst i år. Fantastiskt välskriven. Skildringen av den brittiska sensationsjournalistkåren är skrämmande trovärdig.

majasprofilbeskrivning
Maja: Trots att handlingen bitvis är mer förutsägbar än vad jag väntat mig gör Bartons berättarstil att spänningen håller i sig. Jag hade ändå gärna sett att det gick undan lite mer i inläsningen, vet att Anna Maria Käll är en favorit hos många men tyvärr inte min kopp te – i alla fall inte den här gången.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Den riktiga nagelbitaren i Änkan var inte jakten på den skyldiga – utan min farhåga boken igenom var att författaren Fiona Barton inte skulle lyckas sy ihop den berättelse som hon så elegant lagt fram för oss. Visst måste det finnas en ynka lös tråd? Jag riktigt väntade på det snedsteg som skulle göra att trovärdigheten ramlade samman. Men det snedsteget kom aldrig. För en ovan spänningsläsare var Änkan en ögonöppnare. Det är inget med Bartons spänningsrecept som är enkelt då hon lyckas varva tid och perspektiv och få det att kännas fullkomligt förståeligt, något som så få andra författare klarar av. Obehaget att få befinna sig i huvudet på en person som kan vara fullkomligt från vettet följer läsaren boken igenom och sätter perspektiv på vad galenskap faktiskt är.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Jag älskar när författare lyckas ta ett helt nytt grepp på ett välbekant tema! Här följer vi ett ett kidnappningsdrama ur ett anhörigperspektiv där den brottsanklagades fru får komma till tals. Och det ska visa sig att hon har en hel del att berätta om sin man. Även om boken handlar om ett brott hittar du dramatiken djupt nere i karaktärernas psyken snarare än de händelser som inträffar under berättelsens gång. Barton lyckas dessutom teckna ett nyanserat och sympatiskt porträtt av en journalist som jagar de stora rubrikerna och på samma gång skildra den engelska skvallerpressens cynism, ett uppdrag som borde vara omöjligt. Hatten av, Fiona Barton!

anna_deckare05
Anna: Jag tyckte mycket om den här boken! Den var komplicerad på ett lätt sätt och väckte en massa tankar om vem eller vilka som blir offer i en brottsutredning med efterföljande mediadrev.

Huvudpersonerna skiftar mellan att vara tilltalande och osympatiska och författaren planterar ut små snillrika ledtrådar både till själva storyn och till karaktärernas personligheter som hon sen använder vid oväntade tillfällen. Anna Maria Käll läser (som vanligt) med full inlevelse och trovärdighet och passar perfekt till den här boken.

om-du-gillar_ankan

Änkan – Så tycker vi!

Isvittring – En ny spännande favorit?

isvittring_gruppdiskussion.png
Omslaget till Isvittring av Solveig Vidarsdotter fick oss alla att spara den i bokhyllan direkt. Det utstrålar kyla och snö, vilket dom bästa deckarna innehåller. Så vi var ju tvungna att lyssna! Läs vidare för att se vad vi tyckte – och lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om boken!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Den här gillade jag som är lite svag för socialrealistiska berättelser. Den var dessutom spännande på riktigt och får ett extra plus i kanten för den härliga miljön, jag fick nästan en känsla av Nordnorge ibland. Ser fram emot fortsättningen.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det tog ett litet tag innan jag kom in i den här berättelsen, men sedan artade det sig. Ett trevligt tidsfördriv med en lagom läskig jakt på mördaren. Gillade också att det inte var alltför polisiärt, att man fick följa livet i det lilla samhället snarare än en polisutredning. Fattade tycke för flera av karaktärerna, speciellt huvudpersonens pappa som på ett resolut sätt visade var skåpet ska stå!

micke_deckare02
Micke: Den här gillade jag inte. Vet inte vad det är med mig men det känns som att jag är inne i en period när jag inte längre gillar den här typen av deckare. Jag har kanske blivit Storytel-original-skadad. Tycker det är alldeles för långsamt och ospektakulärt. Plus ändå för stämningen och de ensliga miljöerna.

anna_deckare05
Anna: Jag gillade Isvittring, ungefär från mitten och framåt. Då hade man fått koll på karaktärerna och de fick blomma ut mer. Jag som gillar deckare i kalla klimat hade gärna sett mer snö och iskyla i berättelsen. Det jag uppskattade med den andra halvan var att flera relationer blev gripande, miljön var ovanlig och det förekom flera annorlunda och spännande bikaraktärer. När jag lyssnat klart tänkte jag att det vore kul att få höra en fortsättning på serien!

majasprofilbeskrivning
Maja: Det var kul att lyssna till en deckare som överraskade och visade sig vara något helt annat än vad man väntat sig, och dessutom intressant att gräva i huruvida det kommer att komma en uppföljare. Efter lite detektivarbete kom vi fram till att det faktiskt verkar som om Vidarsdotter inom kort ska släppa ytterligare en bok.

isvittring_omdugillar

Isvittring – En ny spännande favorit?

För dig som gillar politiska draman, rävspel och intriger!

houseofcards_spanning01
Få är det väl som missat tv-serien House of Cards som utspelar sig i maktens korridorer. Men visste ni att den är baserad på en bok? Eftersom flera av oss är fans av serien var vi ju tvungna att lyssna på boken också. Vilken är bäst?

märta_deckare01
Märta: Jag hade stora förhoppningar på den här boken eftersom jag hört så mycket bra om tv-serien och vi vet ju alla att boken alltid överträffar filmen. Tyvärr blev det inte alls så för mig den här gången. För alla som gillar politiska draman, rävspel och intriger tror jag att den här boken passar utmärkt. För mig som gillar fartfylld action passade tv-serien bättre, även om jag stundvis tycker att även den blir lite seg.

majasprofilbeskrivning
Maja: Jag hade ganska lågt ställda förväntningar och trodde nog inte att detta var riktigt my cup of tea – vilket visade sig stämma. Det bästa med (den amerikanska tv-serien, som jag sett) är ju trots allt de nyanserade personporträtten och det allmänmänskliga i drivkraften, vilket man totalt saknar här. Fokus ligger istället helt på det politiska spelet och dess teknikaliteter – vilket nog många kan gilla. Om man älskar det brittiska, det sluga, det kallsinniga och vill lära sig mer om exakt hur ett lands politiska system är uppbyggt och fungerar (eller ej) så är det här boken för dig.

cecilia_deckare03
Cecilia: Skammens stund är kommen ty jag somnade hela tiden när jag försökte lyssna på boken. Gav mig istället på tv-serien (den brittiska) men även den fick mig att snarka. Jag får helt enkelt erkänna mig besegrad och inse att alla böcker inte är för alla. Boken är säkert spännande för någon med lite mer intresse för det politiska spelet i Storbritannien.

micke_deckare02
Micke: Detta var lite för avancerat för mig. Jag tänkte att jag skulle lära mig förstå det brittiska politiska systemet en gång för alla men jag tror nästan att jag bara blev mer förvirrad. Överhus, underhus, piskor (!?) osv. Jag har sett både den amerikanska och den brittiska tv-serien, tycker båda var ganska – mycket bra. Skillnaden är kanske att man inte riktigt behöver förstå alla detaljerna när man kollar tv-serierna (det är underhållande ändå, speciellt i den amerikanska) medans det är ganska mycket fokus på just dessa politiskt teoretiska detaljerna i boken. Säkert underbart att grotta ned sig i för någon som redan har hyfsad koll och ett intresse för det brittiska parlamentets uppbyggnad, men för mig gör det bara att jag tappar intresset.

anna_deckare05
Anna: Den här boken är inte något för den som letar lättsam underhållning och många fullödigt berättade kvinnliga karaktärer. Även om TV-serien följer boken ganska väl så är i alla fall den amerikanska versionen mycket smaskigare och huvudpersonen Francis en intressantare huvudperson än i boken. Och Francis fru är i boken en lydig hemmafru som bara åker till landet hela tiden, man saknar Claire Underwood som motor i boken! Men, Reine Brynolfsson gör en väldigt bra inläsning, lågintensivt lyfter han en ganska enformig historia till i alla fall stundtals spännande lyssning.

houseofcards_omdugillar

För dig som gillar politiska draman, rävspel och intriger!